Igår bokade vi tåg- och flygbiljetter för att åka till Brighton! Äntligen! Vi ska åka över och få se hur min äldsta dotter har haft det där när hon läst engelska på universitetet. Och det bästa av allt; vi ska resa hem tillsammans, allesammans. Det gör mig så lycklig att jag gråter.
Jag har ju inte träffat henne sedan januari. Hade jag inte haft jobbet så hade jag väl längtat ihjäl mig efter henne. Men tack och lov så har jag haft så fullt upp att göra sedan jag började jobba, att tiden har rusat iväg. Och nu är det bara några veckor kvar så kommer hon hem.
Jag är nervös för att flyga. Jag har bara flugit en gång förut i mitt liv och efter den gången sa jag att jag aldrig mer skulle göra det. Den här resan kommer jag att få se både Kastrup, Heathrow och Gatwick (tror jag att den heter). Vi ska åka tåg också, till och från Köpenhamn.
Så nu ska jag alltså göra det igen. Jag ska flyga. Trots att jag känner mig rädd. Jag ska utmana den där rädslan, precis som jag gjorde förra året när jag åkte i tunneln under havet mellan Dover-Calais. Jag var jätterädd bara jag tänkte på det ett halvår innan. Men när jag väl var där, i tunneln, då kände jag mig alldeles lugn.
När det gäller att flyga, så tränar jag mig i att tänka att det är som att åka vattenskidor på vatten, ungefär. Luft är någonting. Flygplanet åker på luften. Det känns vilsamt för mig att tänka så. Jag förbereder mig mentalt, lite då och då.
Och så klart, bara jag tänker tanken att få krama henne igen, min älskade, älskade unge... ja, då skulle jag väl kunna hoppa fallskärm om det behövdes för att få göra det. Så stark är kärleken till henne. Och min längtan efter att få krama henne.
Vad kul att få åka dit och träffa henne! Själv så älskar jag att flyga men har hört någon säga till en som var rädd att det är mycket farligare att köra/åka bil och det gör man ju nästan varje dag.Kanske något att tänka på?
SvaraRaderaSkönt att äntligen få träffa sitt barn .. ok ... "vuxen kvinna" dock : dotter! Lycka till!
SvaraRadera:)
Åh, vad härligt för dig! Nu ska du se att tiden går ännu snabbare tills du ska iväg. Att åka tåg till Kastrup är suveränt. En våning upp och så är man på plats :)Skönt att du sedan får dottern med dig hem.
SvaraRaderaKram Gunilla
Va kul!
SvaraRaderaHoppas allt blir bra och att oron över flygningen inte blir för stor.
Brighton skulle jag själv gärna besöka, och att bila längs med hela Englands sydkust tror jag vore ett vackert äventyr.
Tack för vänliga ord om dagens bild och krya på dig!
PS. När jag besöker Torpa stenhus så förflyttas jag i tiden känns det som, och så har det varit ända sedan jag såg det första gången för ca 40 år sedan.
Då var det mycket som var annorlunda där och turistanpassningen hade inte satt sina spår i och runt omkring stenhuset.
När ni besökt stenhuset så fortsätt bort mot Hofsnäs herrgård, dit är det inte långt. Där finns det stora grönområden där man kan sitta med medhavd fika, eller kanske köpa kaffe m tillbehör inne i herrgårdscaféet.
Kanske känner du till romanerna om "Gårdarna runt sjön", om inte finns det information om du söker på Google. DS.
Hej Malin!
SvaraRaderaTack för dina fina råd till mig. Det är också något som jag tänker på, det här med bilar jämfört med flyg. Det finns många förnuftiga tankar att ta till mot rädslan.
Sedan så är det allra bästa, tror jag, att helt enkelt bara göra det man är rädd för, så brukar rädslan mattas av. Så det är det jag ska göra; jag ska flyga!
Det ska bli så roligt att få vara tillsammans med min älskade dotter igen! Jag har saknat henne så. Hon har varit ett helt år i London som au-pair förut, innan hon läste i Brighton. Jag får väl se hur länge hon stannar i Sverige den här gången. :)
Kram
Anna-Karin
Hej Tigris!
SvaraRaderaJa, det kan du tro att det ska bli härligt att få träffa henne igen. :)
Kram
Anna-Karin
Hej Gunilla!
SvaraRaderaDet är nästan svårt att förstå att jag får träffa henne om bara ett par veckor. Ja, säkert kommer tiden att gå ännu fortare nu. :)
Tack för det du berättar om Kastrup. Jag kommer att få med mig massor av upplevelser hem, det är jag säker på! Få se så många flygplatser och sedan få se Brighton. Och åka tåg. :))
Tänk så mycket jag kan blogga om när jag kommer hem! :)
Kram
Anna-Karin
Hej S o F!
SvaraRaderaJag tror att min längtan kommer att övervinna rädslan, så som den gjorde förra året när jag åkte i tunneln under havet Dover-Calais.
Tack för alla fina tips du ger mig om Torpa stenhus. Jag känner mycket väl till böckerna om Gårdarna kring sjön. Det får nog bli en tur till Torpa stenhus så småningom.
Ha en fin dag!
Kram
Anna-Karin
Åh, vilken spännande resa som väntar på er...och att träffa dottern. Jag var på språkresa i England i Worthing och vi var iväg en sväng till just Brigthon. Ligger så fint med vattnet så nära...vad jag kommer ihåg.
SvaraRaderaFlygresan kommer gå bra för dig.Längtan övervinner alltid rädslan.
Meditation det är härligt det...gör det när jag hinner...tyvärr för sällan.
Kramar
Hej Anna-Karin
SvaraRaderaVad härligt att det börjar närma sig....tills dottern kommer hem.
Du får säga som Lasse Åberg, i sällskapsresan:
- Jag kan flyga.....
- Jag är inte rädd.....
Som någon nämnde här ovan, det är säkert farligare att åka bil.
Allt gott
Kram
Susanne
Hej Messan!
SvaraRaderaSå roligt att du berättar att du varit i Brighton och att du tyckte att det var fint där. Jag har googlat på Brighton och sett bilder därifrån och det ser ut att vara vackert där. Nära havet, affärer och mysiga hus. Det ska bli så spännande!
Det är en stor utflykt för mig. Det blir många upplevelser. Jag har inte rest mycket utanför Sverige sedan jag blev sjuk för drygt tio år sedan. Förut reste jag en hel del i Europa.
Så det är lite som att börja om på nytt, för mig. Det blir många intryck att ta in på ett par dagar.
Flygresan går säkert bra den också, ibland får man utmana sig själv för att komma vidare i livet.
Jag har inte hunnit läsa så många bloggar den här veckan, men jag kikar in så småningom till dig igen.
Ha en bra dag!
Kram
Anna-Karin
Hej Susanne!
SvaraRaderaDet ska bli så roligt att få vara nära henne igen, min stora dotter. Att kunna se henne när jag pratar med henne och att kunna ge henne en kram. Få höra hennes steg här hemma igen. Ja, du förstår säkert hur det känns.
Jag övar mig i att säga som Lasse Åberg. :))
Ha en bra dag!
Kram
Anna-Karin