onsdag 19 maj 2010

Lekstugan



När jag var liten brukade jag leka i den här lekstugan. Fast på den tiden var den röd, grön och vit. Målad i äkta falurött. Det är min farmors bror som har gjort lekstugan. Idag finns den i min trädgård. Den är ungefär 75-80 år gammal. Min farmors bror gjorde nämligen lekstugan till sin egen dotter, som är ett antal år äldre än mig. Så jag fick lekstugan när hon hade lekt färdigt i den.

Vad jag lekte i den här lekstugan! Jag och mina kompisar! På förstukvisten, som var inbyggd på den tiden och hade två små bänkar, där stod jag och gjorde "mat". Det vill säga jag hade plockat vinbär från buskar bakom lekstugan. Röda, vita och svarta vinbär. Sedan la jag dem i en sil med en burk under. Och så pressade jag vinbären genom silen med en sked. Sedan blev resterna av vinbären som små runda kakor som jag torkade lite i solen. Och så matade jag alla mina dockor med "kakorna". Saften från vinbären blev saft. Till dockorna och till mig och mina kompisar. Vi sötade rejält.

Mot den fina gamla dörren till lekstugan stod man och blundade när man lekte kurragömma. Där räknade man till hundra. Eller hur långt man nu hade bestämt att man skulle räkna. Sedan vände man sig om och såg inte till en enda av alla sina kompisar. För de hade ju gömt sig. Så då sprang man ut och letade. Kurragömma!

Inne i lekstugan hade jag vackra gammeldags möbler helt proportionerliga till stugan. Fint målade i pastellfärger. De såg ut som klassiska gamla trädgårdsmöbler. En liten, liten soffa, ett hopfällbart litet bord och två pyttesmå stolar. Min farmors bror hade tillverkat de möblerna också. Han var lärare bland annat i träslöjd och han var mycket noggrann med allt han gjorde. Det är nog därför lekstugan finns kvar än idag. Virket är väl utvalt av min farmors bror.

Ibland skulle jag och kanske min bästis övernatta i lekstugan. Tänkte vi. Vi släpade in madrasser, kuddar och täcken. Men när det blev mörkt slutade det alltid med att vi gick hem. Vi var för mörkrädda för att sova i lekstugan.

En gång gifte jag mig i lekstugan också. Eller om det nu var strax utanför. Jag minns inte riktigt. Jag gifte mig med min bästis. Hon fick vara brudgum för hon hade kort hår. Och jag var bruden för jag var minst och hade långt hår.

Livet var enkelt på den tiden....

Det kanske kommer fler berättelser från min lekstuga. För jag riktigt känner hur minnena väller fram när jag tittar på bilden. Och inuti lekstugan, när jag går in där som vuxen, och känner doften och blundar. Då minns jag hur det kändes att vara en liten flicka. Jag minns att jag tyckte lekstugan var stor. Rumsuppfattningen ändrar sig med åren.

Något som jag gillade och fortfarande gillar mycket med min lekstuga, det var fönstren. För genom fönstren kunde jag leka affär. Jag kunde putsa fönstren och vädra gardinerna. Släppa in frisk luft. Precis som i ett riktigt hus. Fönstren på min lekstuga är mycket vackra. 75-80 år gamla. Riktigt, riktigt fina är de, tycker jag. Jag, mina kompisar och mina egna barn och deras kompisar har gjort en annan sak också genom de här fönstren. Hoppat ut! Klättrat in och ut. Massor av gånger! Idag vet jag inte om jag kan det. Jag kanske provar en dag, jag får se.

8 kommentarer:

  1. Vilken fin lekstuga, verkligen välgjord. Förstår att du har många fina minnen från den. Jag tycker barn lekte mer o bättre förr än dom gör nu för tiden. Det är viktigt att barn får vara barn o inte bli stora för fort. Jag tror att man hade mer fantasi förr också, för det fanns inte så mycket färdigt utan man fick använda fantasin mycket mer. Själv lekte jag mycket med Barbie, sen var vi ute mycket o lekte syrran o jag. Ha det så bra!

    SvaraRadera
  2. Hej Maskroskvinnan!
    Skönt när saker och ting går i arv,och den är väldigt fin din lekstuga.Du har säkert bjudit dina dockor på fika i denna stuga*ler*

    Ja idag var det varmt så när sambon kom så
    drack jag rätt mycket,så var vi och handlade till hans mamma.Och jag ville de skulle skiva
    upp fläsk till mej men det gjorde de inte förrän de skulle stänga,så jag fick beställa så
    jag ska hämta det i morgon.Det är inte så lätt att skiva när jag är sådan i min hand.Det brukar bli problem annars också.
    Ja idag hade jag sommarjackan på mej,det var skönt.Men det blev inte så många steg idag.
    Kramar.

    SvaraRadera
  3. Lekstugan...en underbar minnessamlare hos mig.Tänk så mycket minnen man har därifrån...minnen i hjärtat.

    Här har det hänt mycket...trots allt så är livet fantatiskt underbart tycker jag.
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Oj, vad häftigt att du har den kvar, förstår att du är rädd om den och att den innehåller en massa minnen.
    Visst var det enklare på den tiden och ändå hade man så himla bråttom med att bli vuxen, tänk om man hade vetat eller om man hade lyckats förmedla det till sina egna barn, fått dom att sakta ner lite.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej Penselkvinnan!

    Du skriver så fina tankar till mig här i din kommentar. Jag tycker som du att det är viktigt att barn får leka av sig ordentligt när de är barn.

    Fantisera mycket är viktigt, hela livet, inte bara som barn, tror jag. Leka tror jag också är viktigt, också som vuxen. Man kan ju leka då också, spela spel eller blogga som känns som en lek för mig ibland, eller spela krocket, sätta sig på en gunga och gunga. Slänga sig på gräset och titta på moln. Eller bygga sandslott.

    Jag lekte också med Barbie-dockor när jag var liten. Jag var utomhus nästan hela dagarna och lekte mycket i skogen som barn.

    Ha en fin dag!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  6. Hej Agath!

    Visst är den fin, min lekstuga! Du kan tro att det har varit många dockkalas i den lekstugan. Det går nog inte att räkna dem alla. :))

    Nu idag är det full sommar hos mig, känns det som. Igår kväll kom det första åskvädret och nu på morgonen vädrar jag för fullt för att släppa in den friska luften därute.

    Ha en fin dag!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  7. Hej Messan!

    Ja, alla dessa lekstugor! Tänk så mycket berättelser som finns lagrade i dem, så mycket fantasier och så mycket lekar. Underbara små lyckoställen!

    Ha en bra dag!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  8. Hej Malin!

    Ja, det känns speciellt med en så gammal lekstuga. När jag tänker på alla barn som lekt därinne. Det blir ju tre generationer. Hittills. Kanske blir det fler, vem vet? :)

    Sen så var det ju så för mig också, som du skriver, att när jag var barn längtade jag efter att bli stor, att få bestämma över mig själv. Det minns jag mycket väl.

    Det är nog bara helt naturligt att göra det när man är barn tror jag, att känna denna längtan. Man ser upp till de som är vuxna och som man tycker kan så mycket och så vill man bli som dem. Så tänker jag.

    Barnasinnet kan man ju ha i behåll hela livet, eller hur! :) Det är härligt, tycker jag och så försöker jag leva mitt liv. Med barnasinnet i behåll!

    Ha en härlig dag!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera