Tid - vad är det?

Tid, vad är det? Det finns sånt som jag kan fundera över långa tider, och tid är en sådan sak. Tidsprofessorn Bodil Jönsson säger att "Tid är det enda vi har". Och det har hon rätt i, känner jag. Tid är det enda vi har egentligen. Om vi inte hade tid, i så fall levde vi knappast. Ändå så säger vi så ofta, jag säger det också, "Jag har inte tid". Fast det egentligen är PRECIS det vi har; tid.

Sedan, när det gäller tid, så tänker jag, att tid är rättvist på något sätt. För tack vare solen och månen och att vi människor behöver sova för att leva, så har vi 24 timmar per dygn allesammans. Varken mer eller mindre. 24 timmar tid som vi kan använda oss av. Kanske 8 timmar för förvärvsarbete, kanske 8 timmar för att vila, kanske 8 timmar för allt annat som vi vill med vårt liv.

Ibland går vi i en jämn och trygg lunk. Tiden har gått in i rutiner, satt sig. Ser ungefär likadan ut, dag efter dag.

Ibland rubbas den trygga lunken. Något händer. Kanske blir vi arbetslösa eller sjuka. Eller vi väljer en ny väg i livet. Kanske skaffar vi barn. Plötsligt känns tiden helt annorlunda. Långa dagar flyger förbi med blixtens hastighet. Eller tvärtom, långa dagar blir ändlöst långa. För förändringens skull.

Jag känner att jag kan styra min tidsuppfattning. Om jag tycker att tiden går för snabbt, då gör jag lite färre saker så går tiden snart mer i rytm med mig själv. Om jag tycker att tiden går för långsamt, då gör jag lite fler saker och plötsligt kanske tiden rusar iväg i stället.

Vill jag att tiden ska gå riktigt långsamt, då sätter jag mig i en fåtölj och gör absolut ingenting. Kanske att jag tittar ut genom fönstret, om jag inte blundar. Då känns fem minuter som en hel evighet, ibland.

Visst är det fint, att man själv oftast kan styra sin tidsuppfattning!

Sedan jag började jobba mer och mer har jag märkt att dagarna känns kortare. Jag har fortfarande balans. Jag hinner oftast med det jag vill göra med min tid. Men jag får fundera lite mer över vad det egentligen är jag VILL göra med min tid, den tid som är allt jag har, egentligen.

Till exempel så är det viktigt för mig att bry mig om och att göra saker för de människor som jag älskar. Så jag har bestämt mig att göra en liten sak varje dag för alla de människor som jag älskar. Det kan vara ett telefonsamtal. En pratstund med tonåringen. Handla något åt mamma. En sak åt varje människa jag älskar varje dag. Det känns fint för mig. Ett fint sätt att förvalta min tid varje dag. Jag känner mig nöjd med mig själv när jag gjort det. Slipper dåligt samvete och känner inte heller att jag ger för mycket tid så att jag hamnar i obalans med mig själv.

För jag är som jag är. Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jag ramlar i mina gamla fällor som jag lägger ut för mig själv titt som tätt fortfarande. Som när jag bestämt mig för att bry mig om och att göra saker för de människor som jag älskar. På kvällen har jag funderat lite; vad gjorde jag nu för honom/henne? Och så kom jag plötsligt på att jag hade inte gjort något för mig själv, nu igen. Jag har lätt för att glömma bort att göra något för mig själv. Och jag får lov att älska mig själv också. Det är viktigt. Jag behöver älska och ta hand om mig själv för att orka älska och ta hand om andra människor.

Tid är allt jag har. Jag är den enda jag som jag har. Jag är värd att vara älskad den tid jag har. Också av mig själv.