Jag gjorde det! Jag flög! Jag har flugit fram och tillbaka mellan Sverige och Brighton. Från Kastrup till Gatwick och med tåg vidare till Brighton. Från Brighton till Heathrow till Kastrup och sedan med tåg till Nässjö.
Jag har ju bara flugit en gång tidigare i mitt liv. Ungefär så länge sedan som på stenåldern. :) Från Jönköping till Stockholm. Sedan sa jag att jag aldrig mer skulle flyga. För jag tyckte det var så otäckt. Höjdrädd som jag varit den största delen av mitt liv.
Men, jag är inte sämre kvinna än att jag kan ändra mig. Så nu har jag flugit. Jag var fruktansvärt nervös, men jag ville göra det och jag hade tankar att tänka som gjorde mig lugn.
Det var underbart att flyga! Det var så vackert där ovan molnen. Solen sken och det var 52 minusgrader i luften, men det märkte jag inte. Planet hem höll 855 km/tim. Ofattbart, jag som brukar köra i 70 km/tim för det mesta. Jag blev väl fartblind där uppe i luften, för det kändes inte alls som 855 km/tim. Det kändes bara hur bra som helst.
Det var en gång en tjej som hette Anna-Karin Mattsson och som vid vissa tillfällen i sitt liv var slav under rädslan. Idag är hon herre över sin rädsla. Och det är så underbart skönt så det är inte sant!
Gissa om jag har bilder att visa! Gissa om jag har massor att berätta från Brighton! Gissa om det var roligt att vara där igår kväll när England spelade mot USA i fotbolls-VM! Gissa om jag är trött! Jag gick upp inatt klockan två och då hade jag inte sovit mycket eftersom man firade hej vilt i Brighton att matchen mot USA slutat 1-1. Gissa om jag är lycklig.... för min älskade äldsta dotter är hemma igen från Brighton!
Gissa om jag ville sitta här och blogga och berätta hela kvällen... men det går tyvärr inte, för nu ska jag äta taco.
Tack alla snälla, fina, goa härliga människor som skrivit kommentarer här till mig i min blogg! Ni gör mig så glad med det ni skriver att jag nästan flyger fram över marken när jag går!
Jag återkommer här i min blogg. När jag landat. Det är viktigt att landa, har jag fått lära mig. Så det ska jag göra nu. Landa i min vardag i Sverige igen. Här är kallt, jämfört med hur det var i Brighton. Men mitt hjärta är varmt av glädje!
Gissa om jag ser fram emot bilderna! ;)
SvaraRaderaHeja dig som gjorde det - flög!
Man kan om man vill och vågar...
SvaraRaderaKRAM
Vilket äventyr!! Visst är det härligt när man trotsar sina rädslor och vinner!! Starkt jobbat, ser fram emot att höra mero ch se bilder.
SvaraRaderaKram Malin
Modiga du!
SvaraRaderaNu äntligen kan jag förlja dig, det har strular för mig varje gång jag har försökt gå in på din sida men nu äntligen funkar det....Varma kramar Heleena
Då ser vi fram emot bilderna. Att flyga gillar jag inte heller men det fick jag göra en hel del i mitt förra jobb. Men det är skönt att ta kommandot över sina rädslor!/Kram Merja
SvaraRaderaHe he det verkligen sprutar glädje och livskvalitet ur din blogg.
SvaraRaderaVälkommen hem igen då till vackra Sverige och Jönköping.
Smidigt att kunna flyga härifrån.
// Samuel
Inte blev det en veckas blogpaus, som jag förutspådde.
SvaraRaderaha ha!
Hej Anna-Karin!
SvaraRaderaJag har inte varit inne på din blogg på ett tag då jag vilat mig från bloggandet, så jag har missat att du skulle resa, läs flyga.
Grattis Anna-Karin, att du övervunnit en av dina rädslor. För varje rädsla man lyckas titta i ögonen växer man en liten bit till.
STORT GRATTIS OCH VÄLKOMMEN HEM!
Kram // Carina
Hej S o F!
SvaraRaderaBilder kommer det att bli här, fast inte i närheten av dina bilder, känner jag. Men personliga blir de i alla fall! :)
Ja, heja mig som flög! Jag är så glad och stolt att jag gjorde det!
Kram
Anna-Karin
Hej Gunilla!
SvaraRaderaJa, man kan mycket mer än man tror om man verkligen vill och så också vågar göra det man vill. Det är viktigt att hitta viljan och kraften i sig själv när man har t ex problem med panikattacker som jag har. Att inte låta paniken få styra mitt liv, det är viktigt för mig idag.
Tack för att du tänkte på mig!
Kram
Anna-Karin
Hej Malin!
SvaraRaderaNär man är rädd för något så blir det ett äventyr att ta sig förbi rädslan. Jag är så glad och så stolt att jag lyckades göra det. Det känns som att världen ligger för mina fötter nu. Underbart!
Vi hörs!
Kram
Anna-Karin
Hej Heleena!
SvaraRaderaVarmt tack! Och så fint att det funkar nu, att du kan följa min blogg!
Vi hörs!
Kram
Anna-Karin
Hej Merja!
SvaraRaderaDet blir en riktig glädjekick i kroppen när man vågar utmana en rädsla och göra något även om man känner sig livrädd där inuti.
Bilderna kommer i bloggen nu efterhand. Lite i taget. Jag har extra mycket jobb just nu, så jag får dosera bloggandet lite då och då.
Kram
Anna-Karin
Hej Samuel!
SvaraRaderaSå härligt att du genom mina ord kunde känna hur jag verkligen kände det när jag skrev mitt inlägg!
Glädjen och livskvaliteten var på hög nivå just då, kan jag säga. En sådan lycka att vinna över sina rädslor! Jag har panikattacker varje dag som en rest efter min utmattning för tio år sedan. Så det krävdes bland annat mycket vilja för att jag skulle göra den här flygresan som jag gjorde. Men det gick bra, jag är så stark idag jämfört med vad jag var när jag var som sämst. Det är underbart att få uppleva sådana här stunder i livet!
Allt gott till dig!
Kram
Anna-Karin
Hej Fjäderlös!
SvaraRaderaHa, ha.... nej, inte en vecka, men nästan... :))) Bra gjort av mig. :)
Kram
Anna-Karin
Hej Carina!
SvaraRaderaDu har så rätt, man växer genom att våga möta sina rädslor. En efter en. Jag har tagit tag i så många av mina rädslor under de senaste åren. Jag får panikattacker sedan jag blev utmattad. De första åren vågade jag inte ens åka i en rulltrappa, jag var ständigt yr p g a stressen. Kände det som att jag gick runt på ett båtdäck, så yr var jag i flera år. Men idag kan jag flyga! Det är fantastiskt att få vara med om det, att känna att jag blir allt starkare!
Vi hörs!
Kram
Anna-Karin