Längtar efter människor

Idag när jag vaknade kände jag att jag längtade efter att träffa människor. Det är så fint när jag börjar göra saker efter lust i stället för efter invanda rutiner eller "måsten". Ju mer jag lyssnar efter vad jag har lust att göra, desto snabbare får jag svaren inifrån mig själv vad jag längtar efter eller vad jag behöver.

Jag ska ringa några vänner idag och se om de är hemma. Jag läste någonstans under den där tiden när jag var så mycket hemma under min sjukskrivning, att som människa behöver man träffa fem människor utanför sin familj varje dag för att må bra.

Jag tror att det där är individuellt. Jag tror att vissa människor behöver träffa ännu fler än fem människor utanför sin familj varje dag för att må bra. Jag tror att vissa människor behöver träffa färre för att må bra. Jag tror att behovet av att träffa människor också skiftar olika perioder i livet. Det finns perioder i livet när man som människa behöver ensamhet. Och det finns perioder i livet när man som människa behöver möten med andra människor.

Det viktiga är att jag som människa känner efter vad det är just jag behöver just där jag är idag. Ensamheten och tystnaden. Eller människomötena och samtalen. Och att jag sedan försöker att få fatt i det jag behöver. Att jag söker mig till det som jag längtar efter.

Tillsammans är man mindre ensam.

I ensamheten kan jag möta mig själv.

Som människa behöver jag möta andra.

Som människa behöver jag också möta mig själv.

Nu är det nyponrosornas tid! Jag älskar doften av nyponrosor! Den mest somriga doften av alla för mig. Jag såg blommande vita nyponrosbuskar vid den ljusblå Vättern igår. Sagolikt! Jag tycker att den vita nyponrosen är den allra, allra vackraste nyponrosen. Men både den vita och den rosa doftar lika mycket sommar. Att vandra intill blommande nyponrosbuskar och dra in doften från dem, det är sommar för mig!