Mitt i sommaren mitt i livet

Är ni trötta på sommaren? Den är väl halvvägs nu, sommaren. Den 15 juli, det är väl så mitt i sommaren som man kan vara, tänker jag. Jag är inte trött än. Inte trött på sommaren. Jag älskar att jag fortfarande kan ta på mig bara en lös, luftig klänning när jag klivit upp ur sängen, dra borsten genom håret, eventuellt ta på mig ett par lätta sandaler och så är jag färdig för dagen. Klar att ge mig ut utanför ytterdörren utan att ens behöva ta på mig en jacka. Det är underbart! Så lätt att leva, så här mitt i sommaren!

Mitt i sommaren, mitt i livet... ungefär som jag själv då, mitt i livet, tänker jag. Det är ju precis lika härligt det, tycker jag. Jag är inte trött på det heller än, att vara mitt i livet. Jag älskar att vara mitt i livet! Jag känner mig så trygg i mig själv, allt mer harmonisk och bara mer och mer modig för varje dag som går.

Jag kunde aldrig ana att det skulle kännas så bra att vara mitt i livet som det gör för mig. Man har ju som kvinna matats med så mycket annat om hur jobbigt det är att vara mitt i livet. Det är det säkert också för vissa. Men inte för mig.

Jag njuter av all tid jag kan lägga på mig själv idag efter att ha gett så mycket tid och kraft åt andra under många år. Jag njuter av att ha lyckan att se mina barn ha blivit så vuxna att de klarar att ta så bra hand om sig som de gör idag. Jag njuter av att ha tid att göra saker som jag brinner för, som jag blir glad av och som känns viktiga för mig. Jag njuter av att själv kunna styra mitt liv på ett helt annat sätt än tidigare.

Jag vet att jag när jag började blogga för ungefär 1 1/2 år sedan, kunde jag fortfarande sakna och näst intill sörja småbarnsåren. Jag är övertygad om att det var en process som jag skulle igenom. Det var något som gick över i alla fall.

Visst kan jag tänka tillbaka på när barnen var små ibland och minnas vilka härliga år det var, hur lycklig jag var och så mycket roligt vi gjorde. Men det jag känner idag, jämfört med för kanske två år sedan, det är en stor lycka och tacksamhet över att jag har fått vara med om den tiden, över alla härliga minnen som jag har. Jag känner inte sorg eller saknad över att den tiden är förbi längre. Jag känner mig bara så otroligt lycklig över att vara där jag är. Levande mitt i livet!