Det är måndag den sista veckan på min semester och himlen är alldeles blå. Ja, semester. Jag vet inte säkert än om jag har semester eller om jag "bara" är sjukskriven. Jag har inte fått klart hur det blir med arbetet än, men jag tror att det löser sig. Eller rättare sagt, jag vet att det löser sig. Jag vet bara inte riktigt vilket alternativ det blir än.
Hur som helst så tänker jag inte särskilt mycket på det längre. Efter drygt tio år som sjukskriven och med hälsa som kommer och går, så har jag blivit så van vid att leva i ovisshet att det har blivit en livsstil. Jag tar dagen som den kommer mycket mera än jag gjorde förut. Och det är rätt skönt, det.
Jag känner en trygghet i mig själv att det ordnar sig alltid på något sätt. För det har det ju gjort hittills i mitt liv, när jag tittar bakåt. Ibland på ett annat sätt än jag kanske önskade mig, men jag andas ju och jag kan skratta, jag kan älska, jag kan tala, skriva, sakna och sörja. Jag är levande, det är det enda som räknas egentligen. Det viktigaste av allt.
Med livet i mig står dörrarna öppna. Allt är där ute och väntar på mig. Det meningsfulla, människorna, glädjen, blommorna, stjärnorna, solen, sjöarna och haven. Fåglarna. Vinden och regnet. Livet väntar på mig. Idag igen. Ännu en dag att få leva, ännu en dag att få andas, ännu en dag med massor av intryck och upplevelser. Ännu en dag... och det är stort. Ofattbart stort.
Nu går jag ut och gör något bra med den dag jag fått!
Hej Maskroskvinnan!
SvaraRaderaJa det är min färg den där rosen fick den av en vän här innan
hon flyttade tillbaka till Norge.
Ja här har det varit mulet och kommit lite stänk under dagen.
Kanske skulle passa på att gå medans det är lugnt egentligen.
Jag hinner ju till klockan 21,00.
Det är roligt att gå och strosa på IKEA,det gjorde jag ofta
när jag bodde i Älmhult.
Så du har fått din flicka från RÉnglan hem ja då förstår jag
att du är lycklig.Räkna de lyckliga stunderna blott....
Kramar.
Maskroskvinnan!
SvaraRaderaJa till slut fick jag min räkmacka den var så god.
Kramar.
Hej Agath!
SvaraRaderaDet var en underbar röd färg på din ros, tycker jag. Riktigt glad röd var den.
Och det är fortfarande inget regn hos mig, bara mulet.
Visst är det kul att strosa på Ikea, fast det känns i fötterna efteråt. :)
Ja, min äldsta dotter är hemma från England nu och ska plugga tre år i Borås. Hon ska läsa till bibliotekarie. Jag tror att hon ska trivas där och jag är jättelycklig för att hon valde att plugga i Sverige. Så att vi kan träffas lite oftare.
Kramar
Anna-Karin
Hej igen Agath!
SvaraRaderaDen räkmackan skulle jag också kunna tänka mig, smaskig såg den ut. :)
Kram
Anna-Karin
Vilken tur att det är så otroligt lärorikt att blogga. Eller hur? Man kan lära sig både det ena och det andra, hihi
SvaraRaderaKram
Susanne
Visst är det så man ska tänka, MÅSTE tänka, att på något sätt så ordnar det sig, för det gör det ju alltid. Speciellt kanske om ma varit sjukskriven länge och lever i ovissheten och måste fajtas med f.k...
SvaraRaderaUnderbart att du njuter så av livet och visst är det underbart, vi måste försöka få ut så mycket som möjligt av det varje dag!
Kram Malin
Hej Susanne!
SvaraRaderaJa, jag har verkligen lärt mig mycket sedan jag började blogga. Jag lär mig något nytt varje dag, tycker jag. Det är härligt! Håller igång hjärnan. :)
Kram
Anna-Karin
Hej Malin!
SvaraRaderaDet är rätt inställning till livet, tycker jag, att tänka att det ordnar sig på något sätt. Nästan alltid gör det ju det. Sedan så får man så klart hjälpa till själv också så att det ordnar sig, med den kraft man har där man är just då.
Varje dag är en gåva som jag har fått. Något att göra något fint av, så försöker jag leva mitt liv. Jag lyckas inte alltid, men jag försöker i alla fall.
Kram
Anna-Karin