Bilen behöver fixas till. I källaren i huset är det översvämning. Inte av vatten, men av prylar.
Allt jag äger som människa har ett pris. Huset, bilen, kläderna, trädgården, sommarstugan. Allt ska tas om hand. För att ta om hand behöver jag tid. Det finns en gräns någonstans, säkert olika för olika människor, när gränsen för vem/vilket som äger vad passeras.
En dag upptäcker jag att det är inte längre jag som äger mitt liv, min tid. Det är prylarna.
Det var när jag tog hand om ett dödsbo som jag insåg att det finns en gräns för mig när det handlar om vem som äger min tid; jag själv eller prylarna, mina ägodelar.
Ju mindre jag äger som människa, desto mer tid får jag. Det kan kännas skrämmande, för vad ska jag då göra med all min nyvunna tid? Kanske kryper det fram tankar och känslor som jag länge dolt för mig själv genom att hela tiden hålla mig sysselsatt med att ta hand om och vårda.
Sedan några år tillbaka har jag känt mig så pryltrött. Det jag framförallt längtar efter i mitt liv är att ha gott om tid. Tid som jag vill lägga på att läsa böcker, meditera, motionera, lära mig saker, vara i naturen, resa, umgås med människor. Också tid att arbeta med den kraft jag har.
Tiden har blivit alltmer viktig för mig som människa. Prylar och ägodelar allt mindre viktiga.
Men jag gillar fortfarande att köpa nya kläder. Blommor, doftljus, smycken. Och saker som jag kan ge bort. Jag är ju människa, trots allt. Ibland längtar jag helt enkelt efter något nytt.
Men varje gång jag köper mig något nytt idag, slänger jag något gammalt. Jag har bestämt mig för att hellre minska än öka ägodelarna i mitt liv. Frigöra mig. Ge mig själv luft att andas. Andrum.
Kloka ord från en klok kvinna.
SvaraRaderaHelt rätt, låt inte din egendom bli din egen dom.
// Samuel från Huskvarna berget.
Jag känner igen mig.
SvaraRaderaHär kommer det att bli storrensning snart. Just nu håller vi på med att renovera vårt sovrum men sedan...
Fast sedan... har jag visst sagt förut, hmmm!
Hej Maskroskvinnan!
SvaraRaderaJa det är ett tag sedan vi hörde av varann.Ja hugenamej sådana tapeter det finns,det var inte många som passade osss inte,men vi får väl se hur de blir när de kommer på väggen ska i alla fall fota dem så ni får se.
Oj då det där lät väl inte så bra att du blivit
utförsäkrad,vet en sak jag sa till sambon idag
var när vi var ute och körde att FK och AF gå
hand i hand åtminstone hade de dörr mitt emot
varann så vad ska man tro.
Hoppas då att ditt starta eget jobb ska bära med sig lite lite klirr i kassan,ja att vara långtidssjukskriven har jag kännt på så jag vet hur det är,det är inte alls så roligt som en del tro.
Hade inte mitt ben och rygg satt stopp för att jobba så hade jag fortfarande jobbat,de som har jobb och gnäller förstår inte hur vi har det.+ att pensionen blir väldigt liten samt att man aldrig känner det här med semester,som man gjorde förr,men man får vara glad för var dag inte sant?Hoppas du förstår hur jag menar?
Ha en fortsatt bra dag.
Kramar
Det vore ju en god tanke, att göra sig av med en sak, för varje ny man införskaffar. Dit har jag inte kommit, hehe. Men att prylar har mindre betydelse, det håller jag fullständigt med om.
SvaraRaderaSv. Har just fått hjälp med fågeln ;-) Lavskrika var det. Jättesöt, och väldigt orädd :-) Kul att du gillade bilderna.
Kram
Susanne
Ha ha!
SvaraRaderaIgen träffar du mitt i prick även hos mig.
Jag har också äntligen kommit till den insikten att ju mer prylar man har ju mer tid tar allt.
"Det sitter i huvudet" som en vän till mig brukar säga. Det gäller att se sina saker på ett nytt sätt. Hon brukar också säga att "man ska bära ut lika mycket som man bär in i ett hem".
Jag försöker numera till och med bära ut TRE gånger så mycket som jag bär in.
Men det tar tid det med. Det gäller att ha tålamod också...
Kramen.. igen.