Spontan söndag

Och då var det söndag idag och jag skulle egentligen vara i duschen just nu men jag har inte kommit så långt än. Jag tog på mig fleecemorgonrocken direkt och den var så varm och skön för nu har det blivit kallare ute igen. Sedan sov jag så länge att jag var riktigt hungrig när jag vaknade och gjorde mig frukost i stället för att gå direkt till duschen. Så här sitter jag nu. Varm, mätt och oduschad.

Men det är väl precis så som man ska ha det en riktigt ledig dag, tänker jag. Gå på känslan av lust och spontanitet, lägga alla sina måsten och rutiner åt sidan en stund. Öppna upp för känslorna, det jag känner att jag vill göra. Göra det just NÄR jag känner att jag vill göra det, inte därför att jag SKA göra det.

För mig ligger det en stor frihetskänsla i att få leva så ibland. Det kan räcka med en enda sådan lust- och spontanitetsdag för att jag ska få ny kraft flera dagar framåt.

Jag funderade igår över hur jag känner mig nu när jag kommit igång med en lagom dos jobb utanför hemmet igen. Över hur jag mår inuti mig nu så här efteråt, när jag bestämt mig för att starta eget.

Jag mår så härligt gott, känner jag! Jag har fått så mycket energi, jag känner mig så glad och jag är kreativ och har en känsla av "flow" inuti mig. Just jag där jag befinner mig nu i livet, mår mycket bra av att få känna mig självstyrande. Jag har relativt stor möjlighet att planera min tid nu så som det passar mig. Jag mår också bra av att träffa fler människor än jag gjort normalt under min tid som sjukskriven. Därför att nu orkar jag det igen. Det var inte så de första tunga åren, men idag är det så.

Det känns också bra med vissheten nu. Hela sommaren gick jag i ovisshet om hur det skulle bli. Skulle jag bli anställd? Skulle jag bli utförsäkrad? Det var jobbigt. Även om jag försökte hålla modet uppe, känna tillit.

Jag blev inte anställd. Jag blev utförsäkrad. Nu vet jag. Och jag fastnade inte i det, tack och lov. Jag bestämde mig för att starta eget. När det gäller utförsäkringen tänker jag att jag kan inte göra så mycket mer än att acceptera att så är reglerna just nu.

Jag får se om jag väljer att sjukskriva mig igen eller om jag tror så starkt på det jag gett mig in i och på min egen kraft idag, att jag väljer att lägga min tid och energi på mitt arbete i stället för att lägga min tid och energi på det nya programmet "Arbetslivsintroduktion" hos Arbetsförmedlingen som jag ska hamna i under vintern. Jag ska ta ett halvår i taget, har jag tänkt. Jobba med den kraft jag har, känna efter hur jag mår och tänka efter vart jag vill gå i mitt liv. MItt liv är mitt liv, ingen annans.