Dan före dan före dan före dopparedan

Det snöar idag igen. Tårarna rinner när jag städar toaletten. Jag har så ont i ryggen. Jag bar tungt igår, följde med mamma för att hon skulle kunna handla innan jul. Hon klarar inte det själv nu med all den snön som kommit. Jag tycker att snön är vacker nu till jul. Men samtidigt är jag arg på den för mycket praktiskt i mitt liv blir så mycket tyngre.

Jag har ofta burit åt min mamma genom åren. Periodvis mer, periodvis nästan inte alls. Först var det den där tiden när jag var tonåring och hon nästan alltid var deprimerad. Det var flera år som jag bar åt henne. Men jag var ung och stark och det var inget problem för mig, som jag upplevde det. Jag var lycklig att kunna hjälpa henne.

Sedan var det den perioden när hon fått sin arbetsskada i ryggen och jag hade småbarn och jobbade heltid. Jag minns hur jag handlade mat och bar åt henne efter att jag slutat jobbet och innan jag åkte hem för att hämta mina ungar på dagis. Jag var fortfarande stark och det var inget problem för mig. Jag var lycklig att kunna hjälpa henne.

Nu är det en sådan period igen i mitt liv. Mamma orkar inte bära som förut längre. Så jag försöker bära åt henne med den kraft jag har. Skillnaden är att jag inte längre har den kraften som jag hade förut, hur gärna jag än vill, så finns den inte där. Jag känner mig ledsen att jag inte orkar hjälpa henne som jag gjorde förut. Men jag är glad att hon lever, jag är glad att det finns de runt omkring mig som också kan bära åt henne ibland. Jag är glad att jag själv lever, att jag orkar bära det jag orkar, även om det gör ont efteråt.

Det finns en skillnad till för mig. Förut när jag burit åt min mamma har jag alltid tänkt att hon kommer att resa sig igen. Den här gången vet jag inte. Mamma åldras. Det gör så ont i mig att se det. Jag vet ibland inte hur jag ska orka. Idag tvättar jag åt henne, hjälper henne att handla tillsammans med de andra i familjen. Mer kan jag inte ta på mig, då har jag ingen kraft att ha ett eget liv, som jag också har rätt till som människa.

Jag valde medvetet att ge henne dagen igår, att vara den som bar åt henne och skjutsade henne dit hon ville. Idag får jag ta hand om mig och ge åt mig själv. Jag gör avslappning och det lindrar smärtan i ryggen.

En sak kommer att få mig att må så gott, så gott idag. Jag får min kanske bästa julklapp redan ikväll. Min äldsta dotter kommer hem för att fira jul. Jag fick en tidig julklapp igår kväll också. En av de människor som jag håller mest av i hela världen överraskade mig med ett långt telefonsamtal.

Inga prylar i världen går upp mot att få vara nära eller höra från människor som man älskar. Så, tack, snälla jultomten, för de fina julklappar som jag får så här redan före själva julafton!