Utmattad? - En sak i taget

När jag stiger ur sängen ser jag allt jag vill göra i huset. Plocka undan, städa toaletten, papper som ska sorteras, tvätthögarna, blommorna som väntar på vatten. Det snurrar i min skalle, det känns som att jag inte orkar. Helst av allt vill jag bara lägga mig och strunta i alltsammans. Somna.

I början hände det att jag gjorde det. Kraften fanns inte där i mig. Vare sig den psykiska eller den fysiska. Så småningom kom jag på knepet att "lura" mig själv att ta ett rum i taget. Jag gick till sovrummet, bestämde vad jag ville göra där. Sedan var jag klar med det. Ett rum till, vad ville jag fixa i köket? Göra det och känna mig klar med det.

Rum för rum betade jag av högar och annat. Jag tog pauser och hux flux hade det som först såg ut som ett oöverstigligt berg försvunnit.

Jag började förstå att det var klokt att göra en sak i taget och göra färdigt, i stället för att flänga hit och dit och ha hundra järn i elden samtidigt. Det var klokt, det var avstressande och det var effektivt. Men inte så lätt att lära om för en människa som i hela sitt liv dittills betett sig som spindeln i nätet precis överallt. Alltid haft händerna fulla, alltid burit på saker och flyttat runt dem åt både sig själv och andra. Inte lätt att ställa om till att ibland ha tomma händer, ibland låta händerna vila i knät mellan aktiviteterna.

Det här använder jag mig fortfarande av som ett knep de där dagarna som är tyngre än vissa andra. De där morgnarna som jag vaknar utan lust att göra något alls. Då tänker jag för mig själv: "OK; jag fixar i sovrummet idag i alla fall". Sedan brukar det blir mer än sovrummet, bara jag har satt i gång mig själv. Det ger också en stark tillfredsställelse att känna att man är färdig. Åtminstone en stund. Helt färdig blir man ju aldrig, hoppas jag. Den dagen är väl livet slut.

Man kan se på livet som ett hus med massor av olika rum, tänker jag. Tar jag in allt på samma gång kan det kännas oöverstigligt. Men delar jag upp det i olika rum blir det hanterligt. Både i knoppen och i kroppen. Det går för mig att använda samma tankar om livet som om huset när det är kaos. Jag tar en bit i taget, gör något åt det och sedan fortsätter jag med nästa. Det är lättare att leva ett rum i taget än hela huset på en gång. Det är lättare att ta in en del av världen än hela på en gång. Det är lättare att leva fokuserat än ofokuserat.