Sanna Ehdin, författare till bl a boken "Den självläkande människan", föreläsare med mycket mera och aktuell med flera böcker i år, intervjuade jag för ett tag sedan för tidningen Vi på landet.
Nu skriver hon om det i sin blogg på Passagen.
Jag känner att jag vill dokumentera det här i min egen blogg. Därför att för ett år sedan var detta något som jag "bara" drömde om i min vildaste fantasi. Att jag skulle kunna klara ett sådant jobb överhuvudtaget. Drömde, det gjorde jag. Att nu få vara med om att min dröm är verklighet, och att den till och med vuxit sig större än vad jag drömde om, det vill jag, för min egen skull, skriva ned här i min blogg. Så att jag minns det. Också för att tacka Sanna för att hon ställde upp när jag frågade henne.
Ibland är, faktiskt, verkligheten underbarare än dikten.
Det är något som vi alla kan ta till oss där vi är.
Vi vet aldrig någonsin vad vi har framför oss.
Dörrar kan öppnas där man minst anar det.
Gå med öppna sinnen. Känner du ett handtag någonstans, våga ta tag i det och se vad som händer. Livet är fantastiskt märkligt på många sätt. Jag känner mig ödmjukt tacksam över att vara där jag är just nu i mitt liv.
God morgon underbara tjej!
SvaraRaderaVilket fantastiskt fint inlägg! Det skulle jag önskat att jag själv kunnat formulera.
Lite avundsjuk på Sanna att hon blivit intervjuad av Dig. Men vem vet, en dag kanske det är mig Du talar med. Lite skämt och lite allvar.
Kan inte hitta uppgiften om var jag kan läsa reportaget Du gjort med Sanna. Men när jag är mindre stressad ska jag titta närmare på Din blogg. Den är verkligen värd att lägga ner lite tid på, det lilla jag har sett och läst imponerar mycket på mig!
Ha en bra dag!
Kramar från Birgitta "Blondie"
PS:Ska nu sticka iväg och jobba, därav stressen. Men jag kände att jag bara måste få iväg några rader innan dess.DS
Hej Blondie!
SvaraRaderaSå kul att du kikar in här!
Jag tänkte faktiskt på dig i morse, på att jag hade skrivit i din blogg. Och så fick jag se nu att du hade varit inne här och kommenterat på morgonen. Det är härligt när det blir så, tycker jag. Om det nu är slumpen eller någon sorts tanke-överföring, det vet jag inte. :)
Tack för dina fina ord om det jag skrivit. Jag tycker att du skriver hur fint som helst, Blondie, när jag läser i din blogg. Känn dig stolt över det du har gjort och gör. Det har du all anledning att göra, tycker jag.
Ja, vem vet. En dag kanske jag intervjuar dig, det skulle inte förvåna mig alls. Vi får se vart den tanken bär. Jag skulle gärna göra det någon gång.
Om du klickar på namnet Sanna Ehdin som är understruket i det här inlägget, så hamnar du i det inlägget i Sannas blogg där det står om intervjun jag gjorde med henne. Säg till mig om du inte får det att fungera. För mig fungerar länken härifrån till Sannas blogg.
Du är välkommen att läsa hur mycket som helst i mina bloggar. Jag har ju tre stycken, ja, faktiskt fyra stycken om jag ska vara helt ärligt. Fast den fjärde är än så länge helt vilande.
Mina tre olika bloggar är:
Maskroskvinnan (Passagen) http://maskroskvinnan.se
Maskroskvinnans Tankefrön (alltså den här)
http://wwwmaskroskvinnan.blogspot.com
Maskroskvinnans Eviga Sommar
http://maskroskvinnan.blogspot.com
Det verkar lite halvgalet med tre bloggar. Det finns olika skäl till att jag har det. "Maskroskvinnans Eviga Sommar" var en impuls jag fick. Där, i den bloggen, är det sommarstämning året runt. Jag älskar verkligen den bloggen, hur den ser ut och tanken med den. Jag skriver där när jag får ett infall, när jag kommer på något somrigt.
Ha det så bra på jobbet och tack för dina rader. De gjorde mig glad!
Kram
Anna-Karin