Behövs jag egentligen? Skulle jag saknas om jag försvann? Vem behöver mig idag?
De frågorna följer oss människor genom livet, tror jag. Ibland känner man sig mer behövd. Ibland mindre. Aldrig någonsin i mitt liv har jag känt mig så behövd som när jag var nybliven mamma och ammade en liten unge.
De stunder i mitt liv när jag inte känt mig behövd; när jag varit arbetssökande, alltför sjuk för att orka något alls, de stunderna har det funnits en tomhet inuti mig, en sorgsenhet.
Att vara ung kan vara en period när man inte känner sig behövd. Särskilt när man lämnar skolan och ska skaffa sig jobb. Vem behöver mig? Egentligen? Om jag inte hittar en uppgift i mitt liv?
Att vara gammal kan också vara en period när man inte känner sig särskilt behövd. Barnbarnen kanske har blivit stora, de har fullt upp med sitt och med sina vänner. Vem behöver mig nu? Egentligen?
Där jag är idag känner jag mig behövd. Jag har arbete som väntar på mig. Min katt behöver mig, människor i min närhet behöver mig. Jag är lyckligt lottad just nu där jag är i mitt liv. Jag känner mig behövd.
Så länge man har krafter kan man se till att man behövs, man kan jobba ideellt, man kan engagera sig i föreningar eller bry sig om människor i sin närhet.
Men hur ska jag känna mig behövd när jag inte längre orkar? Om jag är svårt sjuk? Om jag är trött av ålder?
Kanske är det så att när man är sjuk eller gammal och trött, då behövs man för att de som har krafter ska ha någon att ta hand om, så att de känner sig behövda i sin tur.
Ja, den sanningen håller för mig just idag. Vi behövs alla här på jorden. Både för att kunna ge och för att kunna ta emot. Där finns en del av meningsfullheten i att leva. Att behövas för varandras skull.
Kloka ord. ha en fin dag/Gela
SvaraRaderaOh va jag blir berikade av dina ord.
SvaraRaderaBehövd-ja!
Just de,precis dina tankar. Helt rätt.
Jag fann en mening när jag blev mamma,för första gången kände jag mig verkligen behövd. Där kom det,sen kontrasten nu,när barnen inte behöver mig jämnt,de blir allt mer självständiga.
Då tapar jag vädre...precis. JAg tampas med just de,just nu. Samtidigt måste man se de som du säger,gammal,trött sjuk,ja,jag är ännu "ung" men ibland orkar man inte,men då kan man GE känslan av att någon annan får vara behövd. Ser man de så blir de inte beroende utan berikande.
De finaste jag kan säga och som jag faktiskt sagt till den man jag träffat i mitt liv,inser jag nu,jag yttrade med tårar (och lite skam) vid ett svag tillfälle när jag låg i hans armar,när jag på ngåot vis,"gav upp". `Jag behöver dig´ jag blev förbluffad över vilken rikedom det var att "erkänna sig" svag,och visa att jag behöver honom,för att jag väljer det. Och att svaret var ´Jag behöver dig med`gav mer än alla "jag älskar dig" jag kunde få i just den stunden,den känslan av att behöva och att vara behövd,gav mer än något annat.
Tack för att du påminde mig,nu ska jag ringa och tala om för någon hur mycket hjag behöver dom i mitt liv,för att dom ger mig lycka.
TACK
Jisses vilket fantastiskt tänkvärt inlägg, mitt i prick! Tack Anna-Karin, du kloka kvinna!
SvaraRaderaVarm kram.
Kloka ord och visst är det skönt att få känna sig behövd, men samtidigt så lever man ju även för sin egen skull och trivs man med sig själv så räcker det ett gott stycke:-)
SvaraRadera