Den enda fågel jag ser just nu från mitt fönster är prydnadssvalan i keramik som jag ställt fram på trädgårdsbordet och den är alldeles tyst. Men i skogslönnen sitter en levande liten fågel och kvittrar. Tonerna når in genom fönstret och jag ser att de grå molnen höjer sig. Jag skymtar ljusblått. Det ger mig hopp.
Igår vistades jag nästan hela dagen i ett rum med orange golv. Det är jobbigt med oranga golv, tycker jag. Jag påverkas av färger. Kanske är jag extra känslig, jag vet inte. Men en dålig dag kan jag få en panikattack av att se en röd färg. Lila tycker jag mycket om. Blått och grönt får mig att må gott, det är rogivande färger för mig.
Havet och sjöarna är blåa, himlen är blå. Kanske är det därför jag älskar hav, sjöar och himmel? För att de är blå? Ja, himlen är ju alltid blå. Ovan molnen. Fast å andra sidan, en röd solnedgång är vacker den också. Så enkelt är det nog inte med känslor, som jag tänkte först.
Jag har alltid älskat blått, den är symbolen för hoppet för mig. Jag vet inte om blått egentligen symboliserar hopp, men för just mig gör den det. Det är inte mycket jag vet egentligen, jag har massor kvar att lära. Tur att Google finns. Men jag har en massa känslor, det har jag. "Du är en känslomänniska", fick jag höra av en person en gång. Och jag tänkte; är inte vi alla känslomänniskor? Om inte man är en känslomänniska, vad är man då? Jag vet inte.
Jag älskar grönt också, mossgrönt och äppelgrönt och grått som sten och sandbeige och molnvitt och trädstamsbrunt och grankottsbrunt och maskrosgult så klart... ja, egentligen älskar jag alla naturens färger, fast på olika sätt. I naturen älskar jag orangegula kantareller. Fast i ett rum är jag inte särskilt förtjust i en orange matta. Men så klart... jag kan ju alltid låtsas att den där mattan är ett enda stort fält med kantareller. Har man fantasi behöver man ingen verklighet. Eller?
Det är mindre än en vecka till påsk. Vårtecknen strömmar emot mig varje dag nu. Grannens hägg håller på att slå ut. Jag slår vad om att det är grönt inne i Jönköping om en vecka. Heja våren!
Hej Anna Karin!
SvaraRaderaTur du inte såg mitt ungdomsrum då! Usch! Begriper inte hur jag kunde komma på idén.
När alla planscher på Donny och David togs ner målade jag väggarna oranga, med ett mörkblått tak!
Det du! Jag tyckte då att det var tufft!
Numera är det mest blått som gäller, i olika nyanser, men helst ljusblått.
Det sägs dock att blått är en kall färg, men det tycker inte jag.
Däremot har jag svårt för grönt. Förutom på växter då. Jag trivs inte i ett grönt rum.
Kanske är det så att de färger man väljer speglar perioden man befinner sig i.
När jag var där i övre tonåren skulle allt vara just starkt och häftigt.
Men nu vill jag ha lite lugnare färger omkring mig. Det är nog så...
God Natt och så vill jag passa på att önska dig en riktigt
GLAD PÅSK
Kram / Bella