Jag har massor av goda svarta vinbär i min trädgård just nu. När jag stått där och smaskat en stund går jag till körsbärsträdet och äter några körsbär. Jag känner mig rik.
Just då hugger det till i mitt hjärta. Jag känner oro för att jag är utförsäkrad. Jag vill inte lämna fler hem ofrivilligt än jag redan gjort i mitt liv.
Jag fick lämna mitt hem som barn när pappa gjorde konkurs. Jag blev vräkt som barn. Jag var fosterbarn ett antal år i mitt liv. Levde vissa år som barn i kappsäck. Vandrade mellan det hem där min lilla familj skulle börja om på nytt, utan pappa, och mitt fosterhem.
När min lilla familj äntligen fått ro några år i ett nytt hem, en lägenhet i ett hus, blev vi uppsagda där för att huset som ägdes av släktingars företag skulle säljas.
Jag vägrar att lämna fler hem ofrivilligt i mitt liv. Över min döda kropp.
Ska jag lämna mitt hem ska det vara för att jag VILL göra det.
Inte för att jag måste.
Förstår så väl hur du tänker och menar. Det betyder så mycket att kunna rå sig själv och få leva sitt liv. En stor del av tillfrisknandet består av just det.
SvaraRaderaKram Annika