Jag vaknade vid fyra i morse mitt i en hemsk mardröm. Jag drömde att jag sprang och sprang och någon jagade mig och jag kom inte undan. Jag gick och drack vatten. Sedan somnade jag om. Klockan sju vaknade jag i en panikattack. Jag hade så ont i min mage, fick nästan springa till toaletten.
Sen åt jag frukost, gjorde avslappning och mediterade en stund. Jag skulle vara hos Arbetsförmedlingen klockan nio. Efter meditationen fick jag tanken att jag skulle försöka "nollställa" mig själv. Glömma det senaste besöket som var så där. Glömma allt som hänt tidigare och inte tänka på vad som kan komma. Bara vara i nuet. Det funkade. Jag kände hur jag "nollställde" mig själv. Jag tänkte tankar som: "Jag är lika mycket värd som vilken annan människa som helst". "Jag och arbetsförmedlaren är båda människor, sedan kommer allt annat". Jag ställde mig på samma "nivå" som handläggaren jag skulle möta i förväg. Varken i överläge eller i underläge, utan på samma nivå.
När jag åkte i bilen på väg in till mötet bestämde jag mig för att åka och leta efter en ny bikini på slutrean efter mötet. Det är alltid bra att ha något roligt att se fram mot när man ska göra något som spjärnar emot inifrån.
Hos AF mötte mig min handläggare. Vi hälsade och det kändes bra. Jag möttes med respekt. Handläggaren hade läst igenom alla mina handlingar och också intyget från min läkare. Hon sa att hon kunde inte se att hon kunde göra något för mig, eftersom jag redan arbetar 25 % i Skrivklådan. Hon föreslog att vi skulle mötas två gånger till och det tyckte jag var OK, så vi bokade in två möten. Eventuellt kan det bli ett tredje möte om FK kräver det. FK kan kräva ett tredje möte där AF får förklara varför man inte krävt mer av mig. Så är tydligen reglerna i Arbetslivsintroduktion. Sedan fick jag skriva på lite papper och så var mötet klart.
Jag kände en sådan lättnad i mig. Ingen press från AF på mig just nu. Jag fick mera en uppmaning om att vara rädd om mig och ta det lite lugnt där jag är just nu i stället för att man försökte pressa mig. Det kändes så skönt inuti mig, i mitt bröst.
Sedan åkte jag till A6 köpcenter och fick tag i en snygg, röd bikini för 139 kronor (halva rea-priset).
Jag kände mig glad! Nu önskar jag att jag ska kunna koppla av ännu mer, återhämta mig och samla kraft inför hösten.
Härligt att det gick bra på AF. Lycka till på stranden med nya bikinin :-)
SvaraRaderaUnderbart Anna-Karin! Det är ju sådär det skall vara - att man kan känna att man är medmänniska efter ett besök hos myndigheterna. Människor i vår ålder befinner oss inte i situationen vi är i på skoj, behöver hjälp och stöd, inte att bli ifrågasatta och misstänkta.
SvaraRaderaLycka till med Skrivklådan också!
Kram
Pia
Så roligt att höra att det kan finnas lite medmänsklighet också, på AF.
SvaraRaderaLycka till med solandet och med skriverierna!
Hälsofokus: Tack, så här långt är det en lugn process på AF. Men utförsäkrad är jag lika fullt. Om en månad får jag ingen ersättning längre. Jag förlorar cirka 6.000 kronor netto i månaden. Det är inte lätt att ersätta den summan när man inte är arbetsför.
SvaraRaderaMen jag känner tillit. På något sätt måste det här lösa sig, nästan allt i livet löser sig så småningom.
Det finns en frihetskänsla i att inte längre vara under någon myndighets "kontroll". Även om jag kommer att söka om att få sjukersättning igen, fast det är mycket svårt att få bli sjukskriven idag med de nya reglerna för sjukförsäkringen, tyvärr. 2 1/2 år har man maximalt på sig att bli frisk och arbetsför idag efter att man drabbats av sjukdom med de nya reglerna. Och det gäller oss alla, mig, dig och våra barn. Jag vill att man stoppar utförsäkringarna, det är ett inhumant system, tycker jag.
Kram!
Pia: Visst har vi rätt att bli bemötta med respekt, oavsett var vi människor befinner oss. Det är inte självklart, men jag upplever att jag blir bemött med respekt just nu.
SvaraRaderaTack för att du önskar mig lycka till med Skrivklådan! Den är mitt hopp just nu, jag förlorar hela min sjukersättning om cirka en månad. Det är inte lätt att ersätta de cirka 6.000 kronorna som jag förlorar då, netto varje månad, det klarar jag inte på långa vägar genom att jobba 25 % i Skrivklådan. Men Skrivklådan ger mig annat än pengar, den ger mig möjlighet att möta människor och komma hemifrån, och den ger mig självförtroende och sysselsättning med den kraft som jag har just nu.
Kram!
Barbro: Efter att handläggaren på AF läst igenom alla mina handlingar och också utredningarna jag varit med om, har jag blivit bemött med respekt och medmänsklighet av henne. Men först efter att hon läst.
SvaraRaderaTack för att du läste och skrev till mig. Jag kommer att vara mer aktiv i cyberrymden nu i höst, så vi hörs säkert här i bloggarna! Lycka till med ditt skrivande, Barbro!
Kram!