måndag 5 september 2011

Kärlek, empati och förlåtelse

"Glöm aldrig de tre kraftfulla resurserna som alltid finns tillgängliga för dig; kärlek, empati och förlåtelse. 
Kärleken är det enda som växer när vi ödslar med den. Empati är när du kan delta i andras lidanden och glädja dig åt deras lycka och inte tvärtom. Empati är min smärta i ditt bröst likaså lyckan.
Att förlåta är att sätta en fånge fri och upptäcka att den fången var du själv. 
När jag förlåter mig själv gör jag mig fri och kan förlåta andra."

13 kommentarer:

  1. Vi behöver alla påminnas om detta pånytt och pånytt och ständigt. Tack för att du påminner!
    Ha en bra vecka önskar
    Pia

    SvaraRadera
  2. Vad du så fint beskriver torde väl vetenskapen kunna bevisa som sanning.
    Jag kan i varje fall bevittna att du har rätt Anna-Karin. Denna sida skall jag
    klippa ut och spar i en ram…Kram och empati från Kalle i Tallabacken.

    SvaraRadera
  3. Empati har jag nästan för mycket av ibland känns det som. Det där med förlåtelse måste jag ärligt säga att jag aldrig fått riktigt kläm på? Vad är det man ska förlåta sig själv för? kram

    SvaraRadera
  4. Mycket kloka ord Anna-Karin, jag håller med Kalle där han skriver . Usch så kvavt det är här......öööö.
    Kram från Carola

    SvaraRadera
  5. Marika: <3

    Tack för att du kikade in här!

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Pia: Ja, de här orden kan vi inte höra för ofta, tror jag. Tack för att du läste! :)

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Kalle: Visst är det fina ord, men jag vill påpeka att det är inte jag själv som skrivit dem. Jag hittade dem på nätet av en tillfällighet.

    Det blir en vacker tavla du får hemma hos dig. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Cahtrin: Jag har också empati i hög dos, "extremt hög empatisk förmåga" som min psykolog uttryckte det. :) Ibland är det bra, ibland är det lite jobbigt. Det är viktigt att kunna känna empati med sig själv också, tror jag.

    Vad det gäller att förlåta sig själv, så tänker jag att många människor (jag själv också) kanske går runt och känner skuld ibland. Skuld för att man inte orkar det man vill göra, skuld för att man inte tycker att man räcker till. Då kan man förlåta sig själv för det.

    Eller så tänker jag att det kan vara att man har gjort någon illa, sårat någon, medvetet eller omedvetet. Då kan man förlåta sig själv för det.

    Jag tycker att vi människor ofta är strängare mot oss själv än vad vi är mot andra. Vi dömer oss själva hårdare än andra. Kräver mer av oss själva än av andra. Men det är så klart individuellt. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Carola: Tack, men jag vill säga att det är inte jag själv som skrivit de här orden, jag hittade dem av en slump på nätet.

    Ja, det är så kvavt och klibbigt i luften här i Jönköping, hoppas att det snart blir stabilare väder. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Anna-Karin, då förstår jag bättre vad du menar. Att visst är det bra att kunna förlåta sig själv för att man inte alltid orkar eller är perfekt och du har rätt i att man själv är den strängaste domaren oftast. Tror att jag ofta glömmer bort att känna empati med mig själv (tack för att du påminde)/cathrin

    SvaraRadera
  11. Cathrin: Visst är det fint att kunna känna empati också med sig själv. Men det glömmer man ofta som människa, tror jag. :)

    Kram!

    SvaraRadera