måndag 31 oktober 2011

Facket



"Du, det är stentufft därute, ska du veta. Som jag tolkar mailet du fått kommer företaget du är anställd hos att säga upp dig". Sa min kontakt på facket.

Jag förklarade hur jag känner det. Jag orkar inte vara med på möten på mitt gamla jobb där jag stressade sönder mig. Ända sedan jag var 21 år och började jobba heltid har jag varit fackansluten. Det enda jag fått därifrån genom alla år är en liten datorkurs. Har de möjlighet att vara ombud för mig?

Hon ställde några frågor till mig. Om hur min läkare ser på mina möjligheter att kunna arbeta igen. Om min diagnos. Nu ska hon kontakta fackklubben på företaget där jag fortfarande har kvar min anställning och sedan återkomma till mig.

De ärrade såren i mig rivs upp igen. Det gör ont.

Jag gråter.

14 kommentarer:

  1. Varma kramar till dig!

    Möjligen, möjligen att det är så att du är bättre beredd på att läka ärren på ett bättre sätt nu, men det är tufft, det förstår jag.

    Skickar värme och kärlek till dig.
    Allt kommer ordna sig till slut.

    Kram från Fredrik

    SvaraRadera
  2. God morgon Anna-Karin. Gråt inte, tårar skymmer sikten.
    Jag har fått en fantastisk idé, vänta får du se. Kommer som
    brev med Posten . Med vänligaste allvar, Kalle.

    SvaraRadera
  3. Ninja: Tack för att du visar empati. :)

    Varm kram tillbaka till dig

    SvaraRadera
  4. Fredrik: Tack, Fredrik. :)

    Det är tufft i mitt liv nu, ja. Och ändå skriver jag inte om allt här i min blogg. Mitt liv just nu är tuffare än vad jag skriver om att det är.

    Allt kommer att ordna sig till slut. Jag hoppas på det, Fredrik. Men jag har svårt att se det just nu.

    Varm kram

    SvaraRadera
  5. Kalle: Jo, Kalle, ibland så behöver man gråta, även om man ser suddigt. Men jag förstår hur du menar, tror jag, du vill mig väl, du är en så snäll människa.

    Det är trots allt svårare att inte kunna gråta när man är sorgsen än att kunna göra det. Jag vet.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Jag känner med dig när du har det så tufft.
    När jag har det tufft och har svårt att se att det kommer bli bra så hjälper det mig att vara i det tuffa, ha full acceptans för att det är såhär nu, det är fortfarande tufft, men det känns också äkta för mig då, äkta på ett sätt som stöttar mig, då kan jag må ok, men jag måste då leva precis nu.

    Skickar värme och kärlek,
    Varm kram från Fredrik

    SvaraRadera
  7. Tårar smörjer själens boning.
    Känner med dig <3
    Kram Nina

    SvaraRadera
  8. Tungt att läsa Anna-Karin att du ska behöva sitta där och gråta...önskar att allt är klart inför Julen så ni kan få lugn och ro. Räckte det inte med ett intyg från läkaren ?
    Tröstekram från Carola

    SvaraRadera
  9. Jag gråter med dig. Vet hur lite hjälp man får. kram cathrin

    SvaraRadera
  10. Fredrik: Precis! :) Det handlar om att också våga stanna i det som känns jobbigt, att acceptera det, att tillåta sig att känna också det och inte försöka fly från sig själv, så sant!

    Det känns som att du och jag är på samma spår just nu, när det gäller utmattningen och det som den fört med sig, som att vi har hittat ett sätt att hantera livet så som det är.

    Allt gott till dig!

    Varm kram!

    SvaraRadera
  11. Nina: Tack för de vackra orden du skriver till mig. Ja, tårar är läkande. Om man bara inte fastnar i dem alltför länge. :)

    Allt gott till dig!

    Kram!

    SvaraRadera
  12. Carola: Det har känts riktigt tungt de senaste dagarna, men nu tycker jag att det lättar i mig igen.

    Jag vet inte än om det räckte med läkarintyget. Jag väntar på svar från FK i brevlådan varje dag numera, det är svårt att låta bli att tänka på det. Ovissheten är det svåraste.

    När det gäller min anställning och facket så har jag inte hört något alls än. Men det kommer kanske att ta tid, jag vet inte det heller. Jag får verkligen öva mig i tålamod just nu.

    Tack för att du bryr dig, Carola.

    Kram!

    SvaraRadera
  13. Cathrin: Tack för att du visar empati.

    Ja, det är tufft just nu. Men det känns som att jag kommer att orka i alla fall, det är lite lättare idag än de senaste dagarna.

    Jag får ha tålamod, jag kan inte göra så mycket mera just nu. Och så ser jag till att jag gör något som jag har lust att göra varje dag. Små, enkla saker som ändå är lustfyllda. Fyller på med något positivt varje dag i mitt livs godispåse. :)

    Kram!

    SvaraRadera