Jag känner mig stolt över att kunna berätta att jag från och med idag har blivit godkänd för att ha ett bloggsamarbete med Hjärnkoll.se. Hjärnkoll är en treårig satsning från regeringen som syftar till att förbättra allmänhetens attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Med kampanjen vill man slå hål på fördomarna om psykisk ohälsa och öppna upp för samtal kring frågan. Att inte må bra psykiskt ska bli lika accepterat som att säga att man har brutit benet.
Jag själv brinner verkligen för den här frågan, för att man ska slippa känna skuld eller skam för att man har t ex ångest eller är deprimerad eller någon annan psykisk ohälsa. Det är hög tid att vi år 2011 bryter sönder de fördomar som finns kvar som gamla rester från flydda dar och öppnar upp för ett tillåtande och accepterande synsätt på psykisk ohälsa.
Nästan alla människor drabbas någon gång i livet av psykisk ohälsa. Men det är inte alla som vågar tala om att de mår dåligt. Ofta gör tystnaden och skamkänslorna att man mår ännu sämre. Man vågar kanske inte söka hjälp därför att man skäms. I värsta fall kan det sluta med att man sjunker ned så djupt i sina besvär att man tar sitt eget liv.
Jag tror att om vi vågar tala mer öppet om hur vi mår, också när vi mår dåligt, kommer fördomarna som finns att försvinna allt mer. Ett av syftena med mitt bloggande har alltid varit att lite då och då berätta om hur det är att ha drabbats av utmattningssyndrom, att leva med ångestproblematik och att ha känt hur det är att vara deprimerad. Det kommer jag att fortsätta att blogga om ibland. Men inte alltid. För mitt liv är så mycket mer än min ohälsa.
Nu kommer mina blogginlägg också att vara synliga hos Hjärnkoll och det känner jag mig mycket glad över. En annan person som gärna berättar om psykisk ohälsa är Morgan Alling. I hans fina text hos Hjärnkoll säger han: "Okunskap är osexigt". Läs gärna hans tankar eller någon av de andra av Hjärnkolls ambassadörers tankar hos Hjärnkoll.se. Det finns också många bloggare som generöst delar med sig av sina erfarenheter hos Hjärnkoll.
Jag har själv nyligen skrivit ett blogginlägg om agorafobi. En diagnos som inte så många människor känner till men som en hel del människor i Sverige lever med. Jag är själv en av dem. Välkommen att läsa och skaffa dig kunskap!
Har du själv eller någon anhörig någon gång drabbats av psykisk ohälsa? Kände du skam över det? Sökte du hjälp? Hur mår du idag? Vad gjorde du som fick dig att må bättre igen? Känner du av psykisk ohälsa idag?
Klart att du ska vara stolt över ditt samarbete med Hjärnkoll! De är ju de som har erfarenheten som har mycket viktigt att dela med sig av.
SvaraRaderaBåde jag och mina familjemedlemmar har lidit/lider av psykisk ohälsa och vi vågade söka hjälp och vi berättade om det för omgivningen.
KRAM
Både i min familj och i min mans familj har vi depression. Dvs mycket nära. Söka hjälp och berätta är Allt. Jag har insett som vuxen...ganska nyligen...hur påverkad man blir att växa upp i ett hem med deprimerade personer som aldrig pratar om det eller söker hjälp.
SvaraRaderaBra jobbat Anna-Karin.
Kramar
Jättebra att du får vara med och skriva i det sällskapet. Du skriver bra och har mycket att berätta. På dina frågor kan jag svara ja på det flesta. Jag har ofta problem med depression och ångest. Har haft social fobi, men detta har blivit bättre med åren. Men det där med att må bättre, jag har gått i terapi av och till och det har ju varit en hjälp. Men bra är jag inte och vill inte bli neddrogad. kram cathrin
SvaraRaderaTack för dina kommentarer hos mig. Bra med ditt samarbete för du kan ju skriva så bra med. Själv tycker jag att jag ibland kan känna psykisk ohälsa när jag nu har hamnat i klimakteriet, vissa dagar är jag inte alls glad. Det är inte likt mig, precis som om någon har dött ju..får kämpa vidare
SvaraRaderaKram från Carola
Gunilla: Ända sedan jag första gången hörde talas om Hjärnkoll har jag känt mig glad att det finns.
SvaraRaderaDet känns härligt för mig att få vara en bricka i alltsammans, att på något litet sätt kanske kunna minska de fördomar som fortfarande finns kring psykisk ohälsa.
Sedan önskar jag att också alla de som drabbas ska kunna få bra hjälp. Det är inte självklart, inte här i Jönköping där jag bor i alla fall. Ibland kan det vara mycket långa väntetider för att få hjälp, tyvärr.
Kram!
Marika: Tack! :)
SvaraRaderaDet är viktigt att söka hjälp om livet börjar kännas alltför tungt för att man ska orka med det själv. Ibland kan en vän vara tillräcklig hjälp. Men i andra fall behöver man någon som är kunnig och utomstående, som man inte har några känslomässiga band till.
Jag önskar att alla som behöver hjälp skulle kunna få det, men det är inte självklart. Ibland kan det vara mycket långa väntetider för att få hjälp, bäde när det gäller barn och vuxna.
Jag kommer att blogga ibland om psykisk ohälsa men inte alltid. För som jag skriver här; idag är mitt liv så mycket mer än psykisk ohälsa. Det går att bli bra, även om man kanske efteråt blir lite skörare än vad man var förut. På ont och på gott också. :)
Allt gott till dig!
Kram!
Cathrin: Tack! :)
SvaraRaderaHela tiden som jag bloggat har det känts viktigt för mig att berätta om det jag upplevt inte minst i samband med min utmattning och hur jag mår idag.
Kanske är det så att människor som drabbas av psykisk ohälsa är lite mer känslosamma än andra? Och att vi därför mår sämre i dagens samhälle där det ställs stora krav på oss som människor och vi utsätts för många olika intryck hela tiden. För mig är det i alla fall jobbigt att orka med alla intryck som finns i samhället idag. Jag är stresskänslig och kommer troligen att vara det under en mycket lång tid. Det tar tid att läka efter en utmattning. Men jag kommer att bli bra enligt läkarna. Men det är tålamodsprövande. Någonstans i mig har jag ändå accepterat nu att det är som det är. Jag ska skaffa mig ett så bra liv som det är möjligt, trots allt. Det önskar jag att du också ska kunna skapa för dig, Cathrin. :)
Kram!
Carola: Jag kände med hela mitt hjärta att jag ville bloggsamarbeta med Hjärnkoll, det känns mycket viktigt för mig och jag är glad att jag får göra det nu. Men jag kommer att blogga på vanligt sätt här i min blogg. De rester jag har efter utmattningen är en del av mig, men de är inte längre hela mitt liv. Ibland skriver jag om det, men för det mesta inte.
SvaraRaderaDet är vanligt att man kan må dåligt både i kropp och själ under klimakteriet, har jag förstått. För egen del tycker jag att vara i klimakteriet är lite som att vara tonåring igen. Man hamnar i hormonella förändringar som både förändrar kroppen och själen och ibland är det som att man inte hänger med, man undrar vad det är som händer. Man känner inte igen sin egen kropp knappt, ibland. Man får många frågor inuti sig själv om hur livet kommer att bli nu efter den här stora förändringen.
Men klimakteriet är också en lika naturlig process som tonårstiden, tänker jag. Det är en utveckling mot något nytt och spännande.
De allra flesta kvinnor i Sverige upplever att den bästa tiden i deras liv är i åldern efter att klimakteriet är över, visar undersökningar. Många kvinnor får massor av kraft och energi då och känner att de inte behöver ge så mycket till andra som de kanske gjort nästan hela sitt liv. Nu kan man börja ge mera till sig själv, uppfylla drömmar som man haft.
Motion, yoga, avslappning, rutiner, det är sådant som många kvinnor tycker hjälper om man har besvär av klimakteriet. Det finns ju medicin också om man vill prova det.
För mig har det varit bra med motion, yoga, avslappning och också acceptans, att kunna se att klimakteriet, som faktiskt pågår under en mycket lång tid, är något precis lika naturligt som att vara tonåring. Det blir bättre och det handlar om utveckling och mognad.
Kram!