torsdag 6 oktober 2011

Tomas Tranströmer Nobelpriset 2011



C-dur

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden -
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar. 

(Tomas Tranströmer, Ur Den halvfärdiga himlen, 1962)

2 kommentarer:

  1. helt ljuvligt med Tranströmmers ord ..hoppas det här med nobellpriset får mer av hans poesi attspridas ute bland allmänheten ..de som inte annars läserpoesi ..poesi som samtidigt stärker en humanisering av samhället(..fast själva ordet ljuvligt har jag inte sett honom själv använda)

    SvaraRadera
  2. Alwfewor: Poesin är viktig i ett samhälle. För mig har poesin betytt särskilt mycket sedan jag blev sjuk. Denna dikten är ljuvlig, precis som du skriver. Jag blir lycklig av att läsa den. :)

    Kram!

    SvaraRadera