tisdag 22 november 2011

Det första steget - "Mannen utan öde", Imre Kertész


"Vi får aldrig glömma, att det var vi själva som tog det första steget". Det är huvudpersonen i en av Imre Kertész böcker, "Mannen utan öde", som säger så när han kommer tillbaka till sin familj efter att ha varit i koncentrationsläger.

Familjen blir mycket upprörd över det han säger. Hur kan han mena, att de själva på något sätt haft del i allt det fruktansvärda som hänt?

Huvudpersonens ord satte sig djupt i mig som läsare. De ändrade mitt sätt att se på saker och ting som sker med både mig själv och andra i livet.

"Vi får aldrig glömma, att det var vi själva som tog det första steget".

Vi har alltid möjligheten att välja att låta bli att ta ett steg som känns fel för oss. Även om det ibland finns risk att vi till och med förlorar livet för den skull.

Hur lång tid, undrar jag, ska det ta innan vi svenskar förstår vilka steg det är som vi tar just nu? Vilket samhälle det kommer att leda till? Hur vi valt ett system där man bedömer, sållar bort, rensar undan, röjer, vanvårdar ... levande liv, människor.

Det finns ingen vinnare så länge vi fortsätter på den här vägen. Vi blir alla förlorare.

Någonstans tog jag och du och du, det första steget till det Sverige vi har idag. Det samhälle där klyftorna ökar alltmer mellan människor. Det samhälle där barnfattigdomen ökar, vräkningarna av barnfamiljer ökar, de rika blir allt rikare, de fattiga allt fattigare, de som arbetar får allt lägre skatt, de som är sjuka utförsäkras och tas ifrån sin ersättning och sina hem, de som är äldre och sjuka vanvårdas för att andra ska kunna samla rikedomar på deras bekostnad.

"Vi får aldrig glömma, att det var vi själva som tog det första steget".

Imre Kertez ord ringer i mina öron när jag vaknar från ännu en orolig natt med mardrömmar.

Idag ska jag till Försäkringskassan på bedömningssamtal.

Och det är jag själv som tar det första steget när jag går dit.




"Imre Kertész är en ungersk judisk författare, född 9 november 1929 i Budapest i Ungern. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2002.

Vid 15 års ålder, 1944, skickades Kertész till Auschwitz men blev efter ett tag transporterad vidare till  Buchenwald. Han räddades år 1945, då hade han suttit i lägret ett år. Kertész återvände så småningom till Ungern där han började arbeta som journalist, fri skribent och översättare av tyskspråkiga författare.

Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2002 med motiveringen "ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke"."

Källa: Wikipedia


5 kommentarer:

  1. Skickar dig en styrkekram inför dagens möte!

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Det blev ruskiga verser Anna-Karin, sådant blev Kalle-humöret idag.

    Kapitalismen . . . . . . . . . . . .Stora stövelsteg
    leder till allas fördärv . . . . . .mot den sköna nya värld.
    Ärkegirighet. . . . . . . . . . . . Väck med patrasket.

    Aha man klickar på bloggar och kan komma till Bob Hansson, så bra!
    Du berättar väl i morgon om din domedag hos kassan. Mera sträckbänk?

    SvaraRadera
  3. Där gick den poängen lost. Väntade two minutes
    till klockan 19:39 but get the english time med PM
    Och kramen blev bortstressad :) Kalle igen.

    SvaraRadera
  4. Kalle: Ruskiga verser är också verser. ;)

    Så bra att du hittade länkarna till andras bloggar här i min blogg. Klicka på du! :)

    Kram!

    SvaraRadera