måndag 7 november 2011
Hos dottern i Borås
I helgen var vi hos äldsta dottern i Borås. Min mamma orkade följa med. Det blev kryddan under den dagen. Mamma kryar på sig allt mer och var så pigg och glad för att äntligen få se hur hennes äldsta barnbarn bor nu i sin nya lägenhet.
Inte nog med att mamma såg lägenheten. Hon var på restaurang och åt. Hon hann också in i en öppen outlet-affär, Borås-knallen, i Borås centrum och handla sig en hel kasse full med prylar. Det blev en ny äggklocka, ett fint ljus som såg ut som ett grönt äpple, fyra vackra kaffekoppar med rosor med mera, med mera. Hon går fint med sin lilla käpp när hon går utomhus. Inomhus går hon stadigt utan käpp.
Aldrig kunde jag väl trott det i våras eller i somras, att mamma skulle orka hänga med som hon gjorde nu i helgen. Men min mamma är en sällsynt seg kvinna. Jag får alltså uppleva att se henne resa sig en gång till i sitt liv. Läkarna och sköterskorna häpnar.
Jag känner tacksamhet och ödmjukhet inför livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det känns som det finns segt virke både hos dig och din mamma. Ni är överlevare/maskrosbarn/kvinnor helt enkelt. kram cathrin
SvaraRaderaJätteroligt att höra att din mamma plötsligt blivit så pigg, att det vände så tvärt
SvaraRaderaKram från carola
Så härligt Anna-Karin! Kram
SvaraRaderaGlad för er skull Anna-Karin!
SvaraRaderaKRAM
Hä
SvaraRaderaHär är en specialskriven haikudikt till dig Anna-Karin.
Den kompletterar den roliga bilden. Kram Kalle. :)
Inget stoppar mig
att kliva ut i världen
Tar steget fullt ut
Cathrin: Ja, nog är vi starka, både jag och min mamma. Jag har svårt att förstå att mamma kommer igen som hon gör just nu. Men hon har fått tillbaka livsglädjen och hon har humor, det hjälper henne långt. :)
SvaraRaderaKram!
Carola: Det är härligt att mamma mår så mycket bättre nu. Men det har gått långsamt framåt med henne. Steg för steg, en dag i taget. Men varken jag själv eller läkarna trodde att hon skulle repa sig så som hon gör just nu. Det är bara att njuta så länge det varar. :)
SvaraRaderaKram!
Moi: Tack, Moi! :)
SvaraRaderaKram!
Gunilla: Tack, Gunilla! :)
SvaraRaderaAtt det skulle gå så här bra med mamma, var det inte någon som kunde tro i våras. Jag njuter så länge det varar. Hon är 85 år, det är jag medveten om, inget är självklart i livet.
Kram!
Kalle: Ha, ha... det var en passande haiku.. tala om att ta steget full ut! :)
SvaraRaderaKram!