Det tar att kämpa. Det tar på både själen och kroppen.
Jag har kämpat så länge nu. Kämpat för att skaffa mig utbildning, jobb, ekonomisk trygghet, ett hem, en familj, bli en helt vanlig Svensson.
Jag har kämpat för att få tillbaka min hälsa.
Jag är så trött på att kämpa.
Det finns bara en väg bort från kampen; kärleken.
Välja bort vapnen, försvarsmekanismerna inuti mig, rädslan och i stället börja ... älska.
Älska mig med allt jag är, ont som gott, älska min katt, älska naturen där ute som är rimfrostigt vit denna november morgon, älska solen som får frosten att gnistra och få den att smälta, älska musiken som ger mig känslor, älska orden som kommer från mitt hjärta.
Älska mina fiender, de som vill trycka ned mig till botten igen när jag försöker resa mig, älska dem för att de förstår inte vad de gör, älska den sura handläggaren som säkert har något problem i sig själv, älska den som ryter mot mig för att inte han kan stå emot den aggressivitet han känner inuti sig för något som jag inte känner till.
Älska ... älska ... älska ...
Jag väljer kärleken.
Igen.
Kraft.
Så sant, men det tar tid att lära sig. Jag brukar tänka att jag lämnar tillbaka det jobbiga till den person som skapade olustkänslan inom mig. Det är så lätt att bli bitter på allt ont som händer, negativa nyheter överallt mm. Vi behöver mer kärlek och empati.
SvaraRaderaKram Annika
Kärlek och värme till dig, DU kloka kvinna!
SvaraRaderaTack för att du orkar dela med dig. En del saker du delar är även för smärtsamma för mig att läsa just nu men tar det sen. Lite liknande historia men just nu måste jag klara av att ha mina små barn och klara av att ej bryta ihop själv, och då kan jag ej ta i dom känslorna. Visst är det knasigt. Önskar att du har en fin dag/Gela
SvaraRaderaKloka kvinna. Jag vet ju själv att det inte är lätt! Tack att du delar med dig!!! KRAM!
SvaraRaderaJag känner igen det där med kämpa bara för att få ett normalt liv, när man var ung var man rädd för att få ett svenssonliv. Ja man var för naiv för att förstå att man kunde bli arbetslös.
SvaraRaderaVacker text Anna-Karin, man måste nog sträva efter att leva i kärlek annars kan det hända att man blir bitter och då blir det ännu tyngre att leva.
Kram från Carola
Håller helt med Carola: med bitterhet blir livet ännu hårdare.
SvaraRaderaKärlek sätter färg på tillvaron. Det här fick jag syn på i dag.
Rödmålad stuga
gula lärkträd,blå himmel,
fruset grönvitt gräs
Men också tusentals av de svartaste bär jag sett.
Jag har alltsammans på foto om du inte tror mig.
Finns här plats för några kramar min kära vän? Kalle
(Hörru Anna-Karin, jag tror att du är smittosam! ;)
Annika: Kärlek och empati hellre än bitterhet, ja, tack! :)
SvaraRaderaFint sätt du har att hantera andras vrede på, tycker jag.
Kram!
Gökboet: Detsamma tillbaka till dig, kärlek och värme. Det behöver vi mycket av i vår tid. :)
SvaraRaderaKram!
Gela: Tack för det du berättar om dig själv, Gela.
SvaraRaderaDet finns perioder när man får fokusera på det allra mest viktiga. Och vad kan vara viktigare än att ens egna barn och man själv har det så bra som det är möjligt.
När det är kaos runt omkring har rutiner varit viktigt för mig för att orka. Men hur jobbigt det än är, så tror jag att det också är viktigt att man tar sig en liten, liten stund för eftertanke och för att känna efter varje dag. Annars kan det bli så som för mig, som gömde undan alltför mycket alltför länge, så att allt det undangömda till slut sprack som en stor varböld och blev övermäktig. Det var då jag blev deprimerad. Själen behövde läka.
Jag önskar dig kraft, Gela, där du är just nu i ditt liv.
Allt gott till dig.
Stor kram!
Double J: Tack! :)
SvaraRaderaDet är inte lätt alltid att välja att älska. Men motsatsen är ännu svårare för just mig. Kanske för att jag utvecklat stor empatisk förmåga under mitt liv?
Stor kram!
Carola: Tack! :)
SvaraRaderaJag väljer hellre kärlek än bitterhet. Bitter är det sista jag vill bli i mitt liv, vad som än händer.
Stor kram!
Kalle: Så färgrikt du beskriver det du sett idag, jag kan se det framför mig. Men vad kan det ha varit för svarta bär som du har sett, tänker jag? Inte kan det väl ha varit svarta vinbär i alla fall? ;)
SvaraRaderaVisst finns här plats för kramar i min blogg, Kalle. :)
Kram!
Vackert :)
SvaraRaderaMy Myself and I: Tack för att du läste och för det fina du skrev om mina ord!
SvaraRaderaKram!