Jag skulle ut på min vanliga promenad efter middagen. Öppnade brevlådan. Och minsann. Där var ett brev från Försäkringskassan. Jag kände pulsen öka och huvudvärken också. Bestämde mig att genast gå in igen och öppna brevet, innan promenaden. Kanske hade man redan beslutat om min sjukersättning och kanske låg beskedet i det här brevet?
Det positiva i brevet var en uppgift om att OM jag får sjukersättningen beviljad kommer den att grunda sig på den inkomst jag hade innan jag blev sjukskriven allra första gången. Detta eftersom jag fortfarande har kvar min anställning där jag arbetade när jag rasade ihop på grund av utmattning. Vilken tur, tänker jag, att jag följt min egen känsla och inte sagt upp mig som man t ex sagt på FK att jag ska göra, "för enkelhetens skull", som man uttryckt det. Och jag har undrat för mig själv; "För vems enkelhets skull? Min?".
Det negativa i brevet var att FK kräver ett nytt läkarintyg daterat efter den 11 oktober i år. Det läkarintyget min läkare skickat in till FK tidigare i år är för gammalt enligt reglerna hos FK.
Jag kände uppgivenhet och stor trötthet i mig när jag låste dörren för att gå min promenad. Jag orkade inte mer än runt halva kvarteret. Det kändes som att jag skulle kräkas.
När jag kom hem, ringde jag direkt upp min vårdcentral. Inte förrän på onsdag får jag en telefonkontakt med min läkare. Det nya läkarintyget behöver FK ha senast fredag i nästa vecka. Annars betraktar man det som att jag inte ansöker om att få sjukersättning.
Tidigare idag har jag bland annat jobbat med redovisningen i Skrivklådan. Det finns stunder just nu när det känns som att min kropp vill lägga av. Som att jag vill lägga mig ned. Sluta mina ögon och aldrig mer öppna dem. Jag vet inte hur jag ska orka. Men jag måste orka. Hålla ut. Tro på att allt kommer att lösa sig så småningom. Just nu känner jag mig svag.
Ska den här följetongen aldrig få sitt slut? Om det fortsätter så här från FK kommer jag inte att ha ork att fortsätta med Skrivklådan. Då får jag lägga den vilande.
*suck*
SvaraRaderaKänner så väl igen mig... Denna reaktion på fk´s brev eller inför samtal - hua, jag kan ladda i timmar ja tom dagar innan jag klarar att ringa det där rysliga samtalet...
Att jag märker att fler o fler reagerar precis likadant tolkar jag som att jag inte är onormal eller konstig o det är jag faktiskt mkt tacksam för. Annars hade det räckt mer än väl med att jag själv drabbas, både av reaktionerna o av fk...
Kram o tack för dina fina texter!
/Christine Holmberg
Det är ju f*n rent utsagt... Kan det aldrig bli bra :(
SvaraRaderaMånga kramar till dig och jag hoppas och tror att allt ordnar sig för dig!
Har haft liknande tankar de senaste dagarna, men av annan anledning.
SvaraRaderaÖnskar dig kraft för att orka!
Varma hälsningar.
Oj förstår och känner den där gnagande känslan i mig när du skriver. F-n vad den är hemsk. Värre än den där jobbiga sjuka känslan man har i kroppen och lever med varje dag. Men den kan man åtminstone dosera ut under dagen. Den här ovisshetskänslan är ngt av det värsta jag har varit med om i mitt liv, så jag förstår verkligen vad du går igenom. Små petiga saker blir stora moln och du kan inte få fungera som du brukar för att några idioter till byråkrater måste peta i allt. Jo jag förstår verkligen din oro men det ska ordna sig. Människor som du ska inte behöva stå där med mössan i hand. Vill du prata av dig eller skriva privat till mig så har du min e-postadress på min blogg. All styrka till dig. Annika
SvaraRaderaHemskt tråkigt Anna-Karin. Men jag tror du har den kraft du behöver. Att känna sig svag från och till, gör vi alla. Stor kram
SvaraRaderaDetta bollande hit och dit, som om det vore en pryl, ett dött ting det handlar om?! Jag förstår mycket väl att musten gick ur dig och att det "bara" blev halva kvarteret idag. Att du överhuvudtaget kom dig ut tycker jag var en prestation, efter det beskedet! Eller om-beskedet, rättare sagt!
SvaraRaderaOvissheten är en mycket tung börda som verkligen sätter sina spår...
Varm kram till dig Anna-Karin!
Märkligt sammanträffande, Jag har just i dag skickat dig
SvaraRaderalite nya stärkande saker från Tallebackens odlingar. :)
Ge inte upp, ge dom igen, (dem, låter för fint för byråkrater)
Kraftkram till dig Anna_Karin.
Låter tufft det där, jag känner med dig!
SvaraRaderaStor varm kram till dig Anna-Karin!
Fredrik
ja känns igen här också,orkade knappt hämta posten ett tag då det var så där.Hände också för mej att jag sänt in ett läkarintyg i god tid ..Men de behandlade inte ärendet och sen fick jag veta att det snabbt skulle in ett nytt .Det verkar vara ett knep det tillämpar för att kunna avfärda trötta ut osv ..men ge inte upp snälla du ..vi är så många nu som råkat ut för de där vidriga turerna ..men de får inte segra och segdra våra liv ..
SvaraRaderaNu är du nästan på mållinjen så ge inte upp. Det positiva i sammanhanget är ju att du kommer att få en bra ersättning när det går igenom. Ring doktorn och få en tid. Kämpa på Anna-Karin.
SvaraRaderaKram från Carola
Christine: Tack för att du läser det jag skriver! :)
SvaraRaderaKram!
Linda: Du har följt mig kanske nästan ända sedan jag började blogga. Det här börjar kännas tröstlöst för mig just nu. Jag vet faktiskt på fullt allvar inte hur jag ska orka igenom den här processen en gång till. Inte samtidigt som jag arbetar 25 % med Skrivklådan. Jag lever just nu en dag i taget.
SvaraRaderaTack för att du skrev till mig.
Kram!
SoF: Tack! :)
SvaraRaderaJag önskar dig kraft tillbaka.
Kram
Annika: Tack! :) Det känns fint att veta att jag får kontakta dig om jag känner att jag behöver prata med någon som vet hur det känns. Ovissheten är det värsta. Just nu lever jag en dag i taget.
SvaraRaderaAllt gott till dig, Annika. :)
Kram
M: Tack för att du läste och för att du skrev till mig. D
SvaraRaderaet känns just nu som att jag inte orkar igenom den här processen en gång till. I så fall får jag välja bort Skrivklådan, och det känns helt fel eftersom den ju blivit mitt hopp och min glädje och också min möjlighet att få ett liv utanför hemmet, ett sätt att möta människor på.
Kram
Gökboet: Tack, Gökboet. :) Ovissheten är jobbig, den sliter verkligen.
SvaraRaderaJag tar en dag i taget.
Ha det bra!
Kram
Kalle: Tack så mycket, Kalle, för paketet med pepparkakor, rogivande kvällsté och sist men inte minst jordärtsskockor. Jag blev så överraskad och glad.
SvaraRaderaTa väl hand om dig, Kalle.
Kram
Fredrik: Tack. :)
SvaraRaderaJa, just nu är det tuffare för mig än jag haft det på jag vet inte hur många år. Det känns på ett sätt lika tufft som för tretton år sedan när jag rasade ihop. Men jag försöker att hitta det som hjälpt mig genom åren och tänka på det och på att ta hand om mig så gott jag kan. Jag vill inte gå ner mig i en depression igen. Ingenting är värt det.
Kram
Alwfewor: Tack! :)
SvaraRaderaDu har varit där, du förstår hur det är känner jag genom dina ord.
Just nu tar jag en dag i taget. Det är riktigt tufft för mig just nu. Men jag försöker att använda mig av det jag lärt mig genom åren om stresshantering för att hitta någon sorts balans i mig själv.
Allt det bästa till dig!
Kram
Carola: Tack, Carola. :)
SvaraRaderaNu är det inte längre säkert att det här med ersättningen stämmer. Jag har fått mail från min arbetsplats. De vill diskutera min anställning.
Kram