Maskroskvinnans årskrönika 2011

2011 - vilket år ...

Jag ska ärligt säga att jag är glad att det är över. Att det inte hade ihjäl mig. Det har känts som att vara i en torktumlare för mig, periodvis.

En hel del har jag skrivit om här i min blogg. Men inte allt. Om jag ens ska försöka sammanfatta 2011, så får det bli på ett särskilt sätt i år. Jag skriver först ned en del av det som var så jobbigt det här året. Och sedan skriver jag ned det som har varit positivt för mig. Förhoppningsvis kan jag då se att det kanske fanns en balans mitt i alltsammans. Även om det verkligen inte känts så vissa stunder det här året för mig.


Stressande, tuffa händelser 2011

Min åldrande mamma som blev så sjuk i början av året. Att bygga upp ett nätverk kring henne med vårdpersonal och hemtjänst bland annat. Sjukhusvistelserna för henne.

Utförsäkringen. Den fanns där i bakgrunden som en klump i halsen nästan hela 2011. Gav mig mardrömmar, sömnrubbningar som jag inte haft på flera år. Var också negativt stressande för hela min familj med ovissheten om hur ekonomin skulle bli för oss. Jag fick aldrig koppla av helt under sommaren. När jag skulle vara ledig hamnade jag i stället hos Arbetsförmedlingen i programmet Arbetslivsintroduktion.

Min make som hamnade akut på stroke-enheten i maj. Som tur var kom han in tillräckligt snabbt för att inte få några men. Fast han fick medicin som han inte haft förut och får ta hand om sig själv på ett annat sätt nu än han gjorde förut. De dagarna var ett trauma för oss alla, även om allt gick bra.

En till händelse när det gäller sjukdom och en mycket nära anhörig. Fast vad det handlade om behåller jag för mig själv.

Ansträngda relationer i den nära kretsen kring mig. Vad det handlar om behåller jag också för mig själv.

Utöya. En tragedi som skakade om mig och så många andra mitt under min semester i Danmark. En händelse som chockade världen fast också skapade en stark känsla av samhörighet med andra människor och att inte låta ondskan vinna över kärleken till varandra.

Stefan Livhs tragiska och alltför tidiga död som fortfarande känns smärtsam att tänka på.


Positiva, härliga händelser 2011

Jag lärde mig mycket som nybliven företagare i Skrivklådan. Jag hade lagom med arbete i förhållande till den arbetsförmåga jag har idag, 25 %. Jag fick betalt för jobben jag gjorde.

Tonåringen tog studenten. Regnet stod som spön i backen, men vad gjorde väl det när hon äntligen var klar med gymnasiestudierna.

Jag och äldsta dottern åkte till Stockholm med buss och såg Allsång på Skansen med bland andra Håkan Hellström. I Gamla Stan mötte jag tre härliga kvinnor som jag lärt känna genom Facebook för allra första gången. Vi kommer att ses igen, känner jag.

Jag hade en kort, blöt, blåsig och kall semester i Gilleleje i Danmark. Fast rödspättorna smakade sagolikt och jag fick vara nära det älskade havet och äntligen besöka Karen Blixens museum.

Äldsta dottern fick fatt i en lägenhet med eget kök och vi hjälpte henne med flytten. Jag känner stor glädje att hon trivs med både studierna och sina vänner där hon bor.

Mamma kryade på sig långsamt, fast har mycket olika dagar. Jag vänjer mig.

Jag mötte massor av härliga människor, både i cyberrymden, här i min blogg (tack till alla som läst och kommenterat här), IRL och genom intervjuerna i jobbet som frilansjournalist.

Jag började skriva på ett par böcker som jag länge drömt om att skriva. 

Jag fortsatte att skriva dikter. Jag har nästan skrivit tusen dikter under två år nu. Jag övar mig i att skriva kort och mår gott av att skriva dikter, har jag upptäckt.

Jag fick in två artiklar i Newsmill, de första artiklarna där för min del. Den ena av artiklarna har idag lästs av nästan 5.000 personer och fått 148 kommentarer (Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för sjuka och arbetslösa). Den blev en av årets mest lästa artiklar i Newsmill 2011. Det kändes stort för mig.

Jag var gästbloggare hos Christian Johansson och Sanna Juhlin.

Jag blev Veckans Rockstjärna hos Cecilia Kärvegård.

Det blev ett par mysiga biobesök under hösten.

En sagolik minisemester på Västkusten, ett minne jag sparar i mitt hjärta för alltid.

Det nybyggda inglasade uterummet njöt jag av nästan varje dag från den 7 mars 2011 ända till slutet av oktober. Trädgården började äntligen se ut och fungera som en trädgård igen efter att vi gjort om dräneringen kring huset.

Jag fick strax före jul besked om beviljad fortsatt sjukskrivning. Den dagen kändes det som att en sten föll från mitt bröst. Vilken lättnad.

Jag köpte världens sötaste lilla hundvalp, dvärgpudeln Mimmi. En dröm som jag haft i hela mitt vuxna liv och som jag önskat mig pengar till för tre år sedan, blev verklighet.

Mimmi blev "The Happy End" på mitt dramatiska år 2011. Trots att hon hann hamna på djursjukhuset för att hon ätit grus i elfte timmen av 2011. Nyårsaftonens morgon blev Mimmi pigg och glad igen och jag kunde pusta ut.



Det här är en tillräcklig beskrivning av hur 2011 varit för mig som människa. Några mycket viktiga händelser för mig under 2011 finns inte alls med här. Det finns många saker jag aldrig någonsin skulle blogga om. Saker som jag bär inom mig eller kanske delar med någon människa som jag känner stort förtroende för.

Tack 2011 för allt du gav mig som människa. Långtråkigt var du knappast. Jag lärde mig massor.

Tack för att jag överlevde också det här året utan att hamna i någon djup depression. Även om det funnits mörka tankar i mig själv inte minst under slutet av hösten, innan jag fick det positiva beskedet om fortsatt sjukskrivning till 75 %.

Välkommen 2012! Jag önskar att du kommer att bjuda på mycket kärlek, visdom, tid för återhämtning, lugn och ro, lagom med arbete och ännu mera tillfrisknande och kraft för mig.

Ett par för mig viktiga ord tar jag med mig in i 2012:

Jag säger ja till mig själv och det mitt hjärta önskar. 

Jag tar ingen skit från någon som helst längre. 

Jag är värd all lycka och kärlek jag kan få som människa.