Så trött jag är nu för tiden! Visst, jag är förkyld och det är en del av tröttheten. Fast det är en annars sorts trötthet jag känner också. Jag har ett rejält bakslag. Känner av utmattningströtthet mer än vanligt. Vissa stunder får jag knappt ihop min kropps rörelser. Det känns som att huvudet inte hänger med kroppen. Jag är i obalans. Panikattackerna är starkare än de var för ett år sedan.
Jag har jobb och jobbar till 25 %. Fast det är så mycket trögare för mig nu än det var för ett år sedan. Jag var på ett möte häromdagen. Som det ser ut nu kommer jag att ha ungefär samma jobb det här året som jag hade under 2011. Med mitt förnuft är jag tacksam för det, fast känslomässigt känner jag det inte. Det är som att jag inte orkar.
Jag kände stort stöd när jag fick kontakt med min psykolog igen före jul. Men nu är han sjukskriven sedan jul. Jag försöker tänka på råden han gav mig. Jag har ingen lust alls att fastna i en depression igen. Fast jag är på gränsen till det och har varit det länge nu.
Förnuftsmässigt kan jag förstå att jag är trött efter allt som hände under 2011; utförsäkringen, allt kring min mamma och en del annat också. Jag har deppigare tankar än jag haft på länge. Svårt att fatta beslut. Koncentrationssvårigheter. Sömnstörningar. Inte mycket lust att ta mig för annat än det mest nödvändiga.
Jag vet att jag behöver ta särskilt väl hand om mig nu. Fylla på med det som gör gott i just mig. Göra saker som jag har lust att göra. Fast det kan vara svårt när lusten inte hittar till mig. Mimmi gör gott i mig. Hennes livsglädje är smittsam. Jag är glad att jag skaffade henne.
Imorgon ska jag till min läkare igen. Min "nya" sjukskrivning efter utförsäkringen går ut den 30 januari. Nu ska jag be om en förlängning och så blir det en process igen, en väntan innan jag vet om jag får pengar eller inte.
Jag är så trött på det här, jag är så trött på att inte få vila och läka samman i lugn och ro i min egen takt.
Jag gör yoga. Mediterar. Kramar hoppet.
Tid för återhämtning.
Hej Anna-Karin,
SvaraRaderaTack för din fina blogg och för att du delar med dig av dina tankar och känslor. <3
Jag önskar dig en lugn och harmonisk dag och hoppas att du kommer tillbaka i balans igen. Kram till dig! /Anna
Hej Anna! Svaret till dig finns lite längre ner på sidan, jag var trött och missade att jag kan svara här nu. :)
RaderaKram!
Hoppas att du kan hitta ro för återhämtning, så ditt bakslag inte blir så långvarigt. Balansgången är svår, särskilt då det finns ovisshet med i bilden och man får kämpa hela tiden, för att få den vila man så väl behöver. *känner igen*
SvaraRaderaJust det...jag bloggar oxå, om min väg ur utmattningen. Kika gärna in! www.livetsbilder.blogspot.com
RaderaHej Malin!
RaderaJag har svarat dig lite längre ner, jag "gjorde fel". :)) (skrattar)
Varm kram!
Hej igen!
SvaraRaderaTittar och njuter av dina vovvebilder. Jaa det går fort och de blir stora så snabbt.
Förstår hur du har det, har också en svacka nu. Vill så mycket och det förväntas ju en del av en trots fast man förklarar hur man mår. Sådana här perioder vill man bara vara utan krav och slippa pressen på att förklara sig. Lycka till på dina möten. Storkram Annika
Hej Annika!
RaderaJag har svarat dig också lite längre ner, jag "gjorde fel".. :))
Varm kram!
...glömde säga att det där hoppet som bor kvar inom en hoppas ju så förbas...varje gång man kommer upp ur svackan att nu, nu ska jag väl ändå bli frisk. Känns ju så otroligt jobbigt när det inte blir så utan allt finns kvar och det är som om att bara den bearbetningen tar så mycket kraft av en att perioden tar längre tid att ta sig ur bara för det.Det är som att ledsamheten bor i det att lite av hoppet man hade försvann och det är en sorg i sig.
SvaraRaderaAnnika
Vet hur det kan kännas....
SvaraRadera*Varm kram*
Hej Gökboet!
RaderaDig svarade jag också lite längre ner, jag "gjorde fel".. :)))
Varm kram!
Hej Anna-Karin :) Nu får du ta fram KBT- kursboken och
SvaraRaderapåminna dig att tanken på verklighetens besvärligheter
är större och värre än vad verkligheten själv är.
Har du någon favoritfilosof?
Nu har jag storstädat och det säger inte litet. Hittar en
massa halvfärdiga jobb men lust o nöje åkte i soporna.
Nej januari är en deppig månad, det säger alla.
Det säger Kalle i Kalle-fornien också ;)
Har ett foto av Amanda från 31 dec som piggar upp!
Hej Kalle!
RaderaJag svarade dig lite längre ner, jag "gjorde fel".. :))
Varm kram!
Hej!Känner så väl igen mej i din beskrivning på hur du känner dej! Det är första gången jag besöker din tänkvärda och intressanta blogg. Hej så länge....är säker på att snart är jag här igen! Trevlig kväll!
SvaraRaderaTångsnällan: Välkommen hit till min blogg! Så glad du gör mig med dina ord till mig om mitt bloggande. Du är varmt välkommen tillbaka hit igen när helst du vill. Här är det öppet dygnet runt. :)
RaderaVarm kram
Hej Anna-Karin!
SvaraRaderaKram på dig!
Jag har funderat en hel del på vad det är som gör att jag är så mycket tröttare nuförtiden, jämfört med innan jag blev sjukskriven. En tanke jag har är att jag funderar för mycket, jag funderar och analyserar för att jag skall förstå hur jag skall må bättre, men egentligen kanske det är så att jag skall släppa funderandet och analyserandet och bara leva i nuet, kanske njuta av det jag gör just nu eller bara känna dom känslorna jag känner just nu. Detta är den senaste grejen jag tränar på, kanske något för dig med?
Ta hand om dig, för det är du värd!
Ta och dröm dig bort på en underbar resa eller bara en promenad kanske, med mycket sol och skratt :-)
Varm kram till dig!
Fredrik
Hej Fredrik!
RaderaJag tror också att det är klokt att försöka vara i nuet så mycket som möjligt för att återhämta sig när man blivit utmattad. Acceptans. Låta läkningen ta den tid den tar.
Som jag fått lära mig går det här förloppet inte att påskynda. Däremot kan man få läkningen att ta längre tid, om man antingen pressar och stressar sig själv, eller blir pressad och stressad av någon/något annat.
Ibland blir det så i livet, det rår man inte för. Det finns stressmoment som t ex anhörigas sjukdom, som man inte kan plocka bort ur själva livet. Det man kan göra för sig själv när det blir för mycket negativ stress är att försöka fylla på med positiva saker. Så länge man inte hamnar i en depression klarar man att göra det. Blir man deprimerad behöver man hjälp för att klara det.
Tack för att du tänker på mig, jag önskar att du hittar ditt sätt att må bra och få energi igen. Drömma sig bort en stund, det mår man gott av. Fint om man kan unna sig små drömma-sig-bort-stunder ett par gånger om dagen, tänker jag. :)
Varm kram
Åh gud, jag vet precis vad du pratar om!!! Finaste, älskade vännen EN BAMSESTOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOR KRAM med massor att kraft till dig!! Bra att du yogar, jag måste vänta några dagar till efter min dunderfeberförkylning som just gett med sig innan jag kan sätta igång. Komihåg att det går över. Det svåra går över!!! Jag håller själv hårt som bara den i den tanken emellanåt när svårmodet vill ta mig. Bär dig med mig idag extra mycket ok!? Kramkramkram! Vi fixar det här med :)
SvaraRaderaHej Double J CherryCoke! :)
RaderaTack för din bamsestora kram som verkligen värmde mig genom cyberrymden just när jag behövde den. :)
Nu kan jag inte göra yoga, jag har också fått något ettrigt virus som jag får ha tålamod med. Det tar bara längre tid att bli frisk om man försöker att pressa sig, bäst att ta det lite lugnt.
Jag tänker på dig tillbaka och visst ska vi fixa detta också, vi ska hålla ut, ha tålamod. Det blir bättre. :)
Bamsestor kram tillbaka till dig!
Jag blir så arg - FK gör folk sjuka genom att jaga den som inte orkar, hur ska man kunna bli frisk om kroppen och sinnet aldrig får slappna av! Är man trött i sinnet blir ju kroppen automatiskt uttröttad. Önskar dig allt gott på din kämpiga väg! kram C
SvaraRaderaHej Cathrin: Jag är sämre nu efter utförsäkringen än jag var innan, det är ett faktum. Jag fick aldrig någon riktig återhämtning i somras t ex. När jag skulle varit ledig fick jag vara med i "Arbetslivsintroduktion" i stället. Det här är heltokigt. Ovissheten om ekonomin har slitit hårt på mig och på anhöriga också.
RaderaSedan har det ju varit en del negativ stress i privatlivet också för min del. Fast sjukdom är det inte lätt att styra, den tillhör ibland livet. Det handlar nog mer om hur jag klarar att förhålla mig till det som sker, inte minst kring min åldrande mamma.
Tack för det du skriver till mig. :)
Allt gott och kram
måste du redan ha ett nytt intyg ?
SvaraRadera..jag blir så förtvivlad
sorgligt ..djupt tragiskt ..ett tortyr system som bara rullar på
redan utmattade möts med misstro och byråkrati
skönt att veta att du har din härliga hund och dina uppdrag som uppväger
alvfe
Hej Alvfe!
RaderaJa, jag fick besöka min läkare nu igen för ett nytt sjukskrivningsintyg. Jag hade knappt hunnit pusta ut sedan förra gången.
Nu hoppas jag att FK godkänner det intyget, så att jag inte behöver vänta alltför länge på pengar igen. Jag är i alla fall "inne i systemet igen" nu, som min läkare uttryckte det.
Jag håller med dig i varje ord du skriver. Systemet med utförsäkringar är ett inhumant system. Det går inte att tidsbestämma sjukdom. Hur kan politikerna ens tro det? Har de aldrig upplevt sjukdom på nära håll, tänker jag?
Tack för de varma orden till mig. :)
Varm kram
Älvan´s rosa moln: Tack, Anna, för att du läser här och för de fina orden du skriver till mig.
SvaraRaderaVarm kram
Malin: Tack för att du tar dig tid att skriva till mig. :)
SvaraRaderaDe här bakslagen på väg mot tillfrisknandet är tålamodsprövande. Fast jag vet djupt inne i mig att det blir bättre igen, någon gång. Det handlar som sagt om tålamod. Och att ta hand om sig, fylla livet med så många positiva ögonblick som det är möjligt.
Tack för länken till din blogg. Jag ska spara den. Just nu saknar jag (tyvärr) ork att läsa andras bloggar, även om jag har lust att göra det.
Jag önskar dig lycka till med ditt skrivande. Just skrivandet har betytt mycket för mig när det gäller läkningen av själen.
Varm kram
Annika: Tack för de varma orden till mig, Annika. Lilla Mimmi är solstrålen i mitt liv just nu, hon ger mig så mycket glädje och får mig att slappna av, som jag behöver för att återhämta mig.
SvaraRaderaBakslagen är tålamodsprövande. Fast jag försöker att påminna mig om det jag fått lära mig; att för varje bakslag så blir jag lite, lite starkare igen. Som att man ibland måste gå bakåt en stund för att sedan kunna gå framåt igen. Även om det känns trögt.
Jag önskar att du också ska hitta kraften och energin igen. Tack för att du läser här och för orden till mig.
Varm kram
Gökboet: Tack, fina Gökboet, ibland är det precis det man behöver, att veta att det finns någon mer därute i världen som förstår hur det här känns.
SvaraRaderaVarm kram
Kalle: KBT:n på nätet är ett stöd för mig just nu. Jag kommer att skriva om det här igen så småningom.
SvaraRaderaEn bild på lilla Amanda sprider glädje, verkligen. Det är många som är trötta så här på senvintern. Man får försöka hålla ut, fast ibland känns det tuffare än vanligt. Jag har en sådan period just nu, fast den kommer att gå över. Var sak har sin tid i livet.
Varm kram