Mimmis första dusch

Den här veckan var det dags att tvätta Mimmis päls första gången. Jag köpte särskilt valpshampoo och särskild valpbalsam. Den skulle inte svida i ögonen, stod det på förpackningarna. Jag fick känslan av att ha hand om en liten bebis, nu igen.

Tonåringen och hennes kompis hjälpte mig med Mimmi. Vi undrade hur hon skulle reagera. Först gnuggade vi in shampoo-lösningen i hennes päls. Det gillade hon, fyra händer som masserade henne. Vem skulle inte gillat det? Shampoot? Ja, det gillade hon också. Slickade i sig som om det hade varit saft vi höll på att gnugga in henne med.

Sedan in i duschen för att skölja av shampoot. Mimmi är inte alls rädd för vatten. Jag vet fortfarande knappt vad hon är riktigt rädd för, egentligen. Hon stod och nosade ner i avloppsbrunnen i duschen när tonåringen duschade henne. Helt obesvärad. Som att hon inte gjort annat i sitt liv än att duscha. 

Helt plötsligt fick vi se vad vi egentligen köpt; så mycket päls och så lite hund! Vilken liten krabat hon är egentligen, Mimmi. Så liten och tunn under all den där krulliga, svarta pälsen. Ändå tar hon redan så stor plats både i våra liv och i våra hjärtan. 

Sedan gjorde Mimmi precis som en riktig hund ska göra, skakade på hela sig så mycket hon kunde så att både vi och väggarna blev blöta. Så ingnuggad igen. Den här gången med balsam.

In i duschen. Mimmi stortrivdes. Vi runt omkring hade mycket svårt att hålla oss för skratt. Jag ville inte skratta åt min lilla blöta hund. Jag fick hålla handen för munnen och det kändes som att jag skulle kikna när jag såg Mimmi så där dyngblöt som hon var i duschen.

Vad är det som gör att hundar ser så roliga ut när de är blöta?

 

Mimmi efter pälstvätten och duschen. 

Jag gav Mimmi en godisbit efter duschen. Mest för att vi skulle få en bild på henne när hon lyfte på sitt huvud. Jag tror att Mimmi tyckte duschen var tillräckligt rolig utan att hon skulle behöva någon belöning efteråt, egentligen.

 

Ja. Vad ska jag skriva här? Blöt hund, kanske. Jag är som när jag var småbarnsmamma igen. Vill fotografera Mimmi i allt hon gör. Föreviga, föreviga ... Hålla kvar de ljuva ögonblicken. Valptider går över så snabbt.

Liggande blöt Mimmi dvärgpudel. Jag undrar vilken hundras man skulle gissat på om jag inte skrivit dvärgpudel under bilden. Det är inte lätt att se vilken ras det handlar om när det är en blöt hund på bilden.

Nu tycker jag att det luktar blöt hund här i min blogg. Känner ni andra också det? Det är annars i bloggen Quila & Ronja som jag tycker att det brukar lukta blöt hund. Jag skickar en särskild hälsning till bloggaren Quila & Ronja som alltid har så fina bilder på sina två hundar i sin blogg.

Tänk att det luktar blöt hund i min blogg också nu. Livet är märkligt. Drömmar kan bli verklighet. Det är Mimmi ett levande bevis för.

Efteråt höll jag lilla blöta Mimmi i det stora, rosa badlakanet länge. Nu luktade Mimmi inte hund längre. Hon luktade shampoo. Vi försökte föna henne. Fast det kändes som att hon inte gillade att det blåste, så vi struntade i det.

Jag satte mig i den sköna fåtöljen med henne och höll om henne. Hon somnade efter en liten stund och sov länge i mina armar.

Ärligt talat somnade jag nästan själv också, där i fåtöljen.