söndag 26 februari 2012

Döden och lidandet

Idag är en dag som jag önskar att jag inte hade behövt vara med om. Mamma fick kramper när jag var på sjukhuset och "kom bort". Hon kollapsade i rollatorn. Hennes ögon var vidöppna, hakan trillade ned och jag fick ingen kontakt med henne. Jag höll om henne, höll henne upprätt så gott jag kunde och trodde att hon dog i mina armar. Hon var helt stel.

Personalen har talat om att min mamma ibland "kommer bort", fast det är först idag som jag fick vara med om hur de menar.

Efteråt var mamma väldigt trött. Jag har aldrig förut sett min mamma så här. Det kändes smärtsamt att stå bredvid och inte kunna göra något.

Ikväll funderar jag kring meningen med lidandet före döden. Jag har sett det förut på nära håll. Finns det en mening med lidandet före döden?

Jag tänker på hur det är att föda, att det ibland kan innebära lidande innan man föds till världen. Kanske är lidandet före döden en födelse till något annat, till något nytt, ett liv? Jag vet inte. Jag funderar. Försöker att hitta sätt att hämta kraft för att orka.

Hur länge jag orkar hälsa på min mamma som jag gör nu, det vet jag inte. Det går en tid, det vet jag.

Jag har bara en enda bön nu ikväll.

Låt min fina, älskade, lilla mamma slippa lida. Låt henne få vila i kärlek. För det är hon värd.



16 kommentarer:

  1. Hej Anna-Karin!

    Jobbigt ni har det just nu. Har själv varit med om denna "resa".

    Varma tankar o kramar!

    SvaraRadera
  2. Det tar ont att läsa det du skriver. Finafina Anna-Karin, en riktigt stor bamsekram till dig och din mamma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina Double J. Att dö är en del av livet, hur smärtsamt det än kan kännas. Det finns något vackert mitt i smärtan, förmågan att beröras, känna empati och framförallt all kärleken som vill spränga mitt bröst och som jag också känner att jag får nu från min mamma, de stunder som hon orkar.

      Stor bamsekram tillbaka till fina dig <3

      Radera
  3. blundar, knäpper mina händer och tänker på er båda.
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, allra finaste ninja.

      Varm kram och allt gott till dig.

      Radera
  4. Tålamod Anna-Karin, troligen är det kö vid Pärleporten.

    Jag såg den långa ringlande kön i vår butik i dag. Rabatt!

    Mycket ledsam dag
    Konsumbutiken stänges
    skylten plockas ner.

    Också en liknelse men jag känner för dig. Kram från Kalle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är härlig, Kalle. Ja, kanske är det kö vid Pärleporten, vem vet?

      Tack för din empati, Kalle, den värmer.

      Så trist att Konsumbutiken där du bor slår igen. Hoppas att du har någon annanstans i närheten där du kan handla.

      Varm kram och allt gott till dig.

      Radera
  5. Jag får nästan tårar i ögonen när jag läser din blogg. Samtidigt som jag uppskattar att någon vågar skriva om detta tabuämne - död och lidande. Att vi ska dö kan jag förstå, men att många måste plågas i fler år innan, det är svårare att förstå. Din tanke tycker jag var fin att fundera över. Anna- Karin, jag tror du måste få vila också för att orka med! kram C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Cathrin, för det du skriver till mig. Det är märkligt hur rädda vi i den rika delen av världen har blivit för att tala/skriva om döden och döendet. Det är ju precis lika naturligt som att föda och att födas. I alla fall för mig.

      I första hand bloggar jag för min egen skull om det som händer mig nu. Men eftersom min blogg handlar om livet och det allmänmänskliga så är döendet och döden ett lika passande kapitel i min blogg som något som helst annat. Vi "drabbas" alla av det förr eller senare, fast på olika sätt.

      Det är sant, jag behöver vila från allt ibland nu. Jag försöker att göra det på olika sätt.

      Varm kram och allt gott!

      Radera
  6. Varm kram till dig och din mamma... Ni är i mina tankar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varm kram tillbaka till dig, fina Gökboet.

      Allt gott!

      Radera
  7. Det är svårt att förstå lidandet.
    Kram på dig Anna-Karin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lidandet är svårt att förstå, kanske till och med omöjligt att förstå. Kanske ska man helt enkelt "bara" genomlida det. Jag vet inte.

      Tack för att du läste och skrev till mig.

      Varm kram och allt gott till dig.

      Radera