Så många gånger i mitt liv jag har känt mig sviken av människor. Så många gånger jag har förlåtit. En människa, en hundvalp, en kattunge; alla föds med känslan att lita till de andra, tror jag. Sedan händer det saker med oss genom livet som förändrar vår känsla av tillit. Till viss del är det säkert nödvändigt och bra. Fast blir det alltför många svek under ett liv, så kanske man till sist förlorar känslan av tillit helt och hållet?
Vissa av sveken i mitt liv kändes svårare än andra. Särskilt svek från människor som stod mig mycket nära som människa. Vissa svek skar djupa sår i min själ och mitt hjärta. Sår som blev till ärr. Ärr som rivs upp igen när jag upplever svek från någon eller något.
Svek ... att svika. Att lova och sedan inte hålla det man lovat. Att gå bakom ryggen på någon. Att baktala. Att överge eller lämna.
Vad är det som får människor att svika? Rädsla, kanske? Eller oförmåga till empati?
Vad är det som gör att vissa människor blir svikna fler gånger i livet än andra? Alltför stor tillit till andra, kanske? Eller en förmåga att tro alla om gott? En förmåga som ibland kanske kan vara på ont? Eller är det bara otur?
Vad är det som gör att jag så ofta valt och väljer att förlåta den som svek mig? Hur många gånger ska man förlåta den som sviker? Ska man lämna den människa som sviker redan vid det första sveket? Eller ska man ge den människan en andra chans? En tredje?
Kan jag lita på att det finns någon människa i världen som aldrig skulle svika just mig? Jag vet inte.
Det jag vet är att svek gör väldigt ont. Jag önskar att jag själv inte svikit någon annan människa. Fast säker kan jag inte vara. Jag kan inte veta hur någon annan uppfattar just mig och mitt handlande.
Hur tänker du kring svek?
Tack för ditt inlägg! Ett mycket intressant ämne tycker jag som tål att funderas på! För mej är tillit mycket viktigt. Min filosofi är den att jag tror gott om människor till dom har bevisat motsatsen. Jag tar ditt ämne med mej och funderar vidare! Ha det bra//
SvaraRaderaTack, Tångsnällan! Det här var lite tankar som kom till mig och som jag skrev ned. Ibland är det skönt att rensa sin hjärna lite.
RaderaDu och jag har samma filosofi om människan förstår jag.
Kram!
Visst har det hänt att jag lovat saker som jag sen inte lyckats leva upp till. Så det är skonsammast för mig själv att ha ett visst överseende med andras tillkortakommanden.
SvaraRaderaDet svek som jag tycker är svårast att hantera är när någon jag litat på och spenderat mycket tid med visat förakt när jag senare hamnat i en livskris. Jag visste inte att empatin var så liten och jag känner mig dum, som inte hade förstått det. Självföraktet ligger snubblande nära, trots att föraktet inte ens är mitt, utan den personens. Jag söker inte upp den här personen, inte än i varje fall. Hen får vara ifred. Jag får vara ifred. Det räcker tills vidare. Jag tänker att det ordnar sig med tiden. Saker faller på plats. Varför bry sig om andras dumheter? Det var ju min egen sårbarhet som var svår.
Andra som bara visat sig lite otillräckliga när jag haft det svårt är lätta att förlåta. Om det ens behövs? Där är det bara kärlek.
Allt gott!
Att bli sviken av någon man litat på och varit mycket tillsammans med när man hamnar i en livskris, det gör riktigt, riktigt ont. Jag har också känt hur det kan kännas. Man lär sig vilka som är ens riktiga vänner i alla fall, mitt i den där smärtan. Det är lätt att känna sig dum i de sammanhangen också, att man har varit "blind" eller lättlurad. Fast egentligen är det svikaren som har problemet, tycker jag.
RaderaTack för dina tankar, Lilla grisen.
Kram!
Svek är mycket vanligt, om nu det kan vara till någon
SvaraRaderatröst. Folk gör så obetänksamma val. Ett förnedrande
bemötande är svårt att skaka av sig. En av-visad hand
är svår att räcka fram igen.
Anna-Karin, här ett typiskt fall från Kalle i Tallbackens
filosofiska praktik:
Det var en flicka från Backafall
ett sjömanshjärta hon fick på fall.
Men denna jänta
hon kan ej vänta
”Han kunde skrivit i alla fall”
Hej o hå
Jag känner inte att det är någon tröst för mig att svek är något mycket vanligt, tvärtom. Visst är det vanligt, det håller jag med om. Fast det är ju sorgligt att det är vanligt att människor sviker varandra, tycker jag.
RaderaBackafall, på Ven, där var jag för många år sedan. Det var så vackert där, jag minns hur många svalor det var där, på Ven. Och så vackra blommor, rosa och vita malvor om jag minns rätt.
Kram!
Konstig jag har skrivit här men det kom inte med.
SvaraRaderaJag skrev att det är nog skillnad mellan svek och besvikelse. Vi svek har nog löften inte infriats och vid besvikelse har man haft för höga förväntningar.
Jag har nog aldrig upplevt djupare svek, jag tror inte det. Men besviken har jag varit mycket under mitt liv.
kram från Carola
Jo, Carola, jag tror också att det är skillnad på svek och besvikelse. Svek är för mig att bli lurad, att någon lovar mig något som han/hon sedan inte håller. Svek kan handla om många olika saker för mig.
RaderaLyckliga du som aldrig upplevt djupare svek. Det har jag gjort, flera gånger om, tyvärr. Fast jag tror ändå människor om gott, det är jag glad att jag gör. Jag tror gott om dem tills de bevisar motsatsen.
Kram!
Det har du nog rätt i. Man förväntar sig saker som man trott varit underförstådda. Och så var de inte det.
SvaraRaderaAllt gott!
Ibland är det som Carola skriver, att man blir besviken i stället för sviken. Besviken för att man förväntat sig något som man egentligen var ensam om att föreställa sig.
RaderaAllt gott!
Svek är tungt. Jag tror att jag är förskonad från något riktigt stort svek eller - jag har ofta fått känna på "att inte riktigt räknas", men jag vet inte om det är samma sak. Nej, man ska inte förlåta om och om igen. Jag vet att jag en gång svek en vän som mådde dåligt. Det ångrar jag fortfarande. kram C
SvaraRaderaSvek är riktigt tungt. Jag har upplevt det flera gånger i mitt liv, varför det blivit så, det vet jag inte. Det var delvis det som jag funderade över. Om det är en slump eller vad.
RaderaSå du tycker inte man ska förlåta om och om igen vid svek. Kanske är det just för att jag ofta gör så, förlåter, som jag så ofta fått känna på svek, tänker jag. Jag vet fortfarande inte.
Kram!