Idag har jag varit 3 1/2 timmar hos mamma på korttidsboendet. Personalen är fantastisk där. Min mamma kallar dem "änglarna". Och det gör jag också.
En av "änglarna" där frågade mig om jag ville att hon gav mig en kopp té. Då började jag nästan gråta. Jag är så trött efter alltsammans. Ovant att någon frågar hur det är med mig mitt i alltsammans.
Mamma dricker lite näringsdryck, har inte ont. Fast äter inte. Hon vill leva. Hennes lilla kropp är tunn som en fjärilsvinge. Så skör. Hon lyssnar på fågelsång och klassisk musik. Vi har tagit dit hennes CD-spelare och hennes skivor som hon älskar. Doftliljan i rummet doftar ljuvligt fortfarande.
Jag är så glad att hon är där hon är just nu och att hon inte har ont.
Tack att det finns människor som kan ta hand om oss när vi blir gamla eller sjuka.
En dag i taget.
Det värmer gott i mitt hjärta att läsa att ni blir väl bemötta och omhändertagna! Änglar, finns dom? ABSOLUT!
SvaraRaderaGruppkram!
Personalen på boendet är som änglar på jorden. Fast igår var det jobbigt där ändå, min mamma hade så ont och jag led av att se henne lida.
RaderaEn dag i taget.
Kram, Gökboet
JA! Änglarna finns, både de synliga och de osynliga,i denna värld och i nästa.
SvaraRaderaStyrkekram till dig
/Pia
Tack, Pia, för de fina orden till mig. Så vill jag tro att det är, fast när en människa lider är det svårt att tro det, just då.
RaderaVarm kram
Stoooor kram till dig och mamma och era änglar! :)
SvaraRaderaTack, Double J, för dina stoooora kram till mig och mamma och änglarna på boendet.
RaderaBamsekram tillbaka till dig
Härligt att höra att hon inte har ont, och har det bra Anna-Karin.
SvaraRaderakram från Carola
Det är olika dagar. Igår hade min mamma väldigt ont. Det var så smärtsamt att sitta bredvid och att inte kunna göra särskilt mycket för henne, att se henne be böner till Gud om att slippa plågas och att ändå se henne fortsätta att plågas.
RaderaÄrligt talat, Carola, så kände jag igår att jag inte tror på någon Gud. Kanske gör jag det om ett år. Fast just nu gör jag det inte. Vad är det för mening med det här lidandet, särskilt precis innan döden? Du får gärna dela med dig till mig av hur du tänker kring det, eftersom jag vet att du är troende. Jag är "växelvis" troende, just nu i alla fall.
Varm kram
Hjälpsamhet tror jag är en medfödd begåvning. (ogillar
SvaraRaderadet mer djurlika ordet instinkt)
Vi reser och stöttar upp varandra t.o.m. utan ögonkontakt.
Tack för dina insiktskloka ord Anna-Karin. Fråga gärna
om jag kan hjälpa dig med något.
Så var det teodecidproblemet. Sök på google med just den
stavningen!!
Vi har fått smärtstillande medel för att minska lidandet.
”Utan hopp----hopplöshet” som LW säger.
Och för att spreta till inlägget ännu mer:
Lidande finnes
för att vi skall lära oss
att undvika det.
Sedan tycker jag det är hårt att lidande är smittosamt,
men så är det mellan närstående vänner.
En god en dag i taget till dig Anna-Karin. kalle
Tack Kalle för dina ord till mig.
RaderaLidandet så här innan döden ser jag fortfarande ingen som helst mening med. Det är tur att vi som lever idag har tillgång till smärtlindring. Sedan kan det, som jag förstår det, ibland vara en svår avvägning när det är dags att sätta in det. Det finns ju också risker med smärtlindringen.
När min svärmor dog i cancer fick hon morfin i slutskedet, hon hade innan dess mycket svåra smärtor. Säkert upplever vi människor också smärta på olika sätt, olika starkt.
Min mamma har smärtor till och från nu. Häromdagen var de riktigt smärtsammma. Fast än har hon inte fått morfin, kanske slipper hon det, vem vet. Kanske kommer hon att få sluta sitt liv lugnt och stillsamt ändå.
En dag i taget, som sagt var.
Kram och allt gott till dig
Jag läser en alldeles hemsk bok om ålringsvård så jag är glad att det finns annat också. Även om din mamma är dålig så får man ändå en ljus bild av vården. kram cathrin
SvaraRaderaDen vård min mamma får nu finns det inget som helst att klaga på så här långt. Personalen är fantastisk, de förstår vad min mamma behöver och gör allt de kan för att ge henne det.
RaderaDe bryr sig också om att jag ska ha det så bra som möjligt.
Mamma har ett stort, ljust rum och där är ett rymligt kök, ett stort badrum. Rent och fräscht fast ändå ombonat. Frisk luft genom ventilationen och en stor balkong så att det går lätt att få in frisk luft utifrån genom att öppna balkongdörren.
Personalen är mycket empatisk och kunnig och jag är så tacksam att hon är där hon är just nu. Jag har nära till henne också, bara två kilometer.
Så visst finns det bra åldringsvård i Sverige, det kan jag skriva under på nu. Den här åldringsvården som tar hand om min mamma är kommunal.
Kram och allt gott till dig!