"Jag vill tacka livet"

Lilla, lilla mamma. Jag öppnar dörren till ditt rum, ropar hej, ganska tyst för jag vill inte väcka dig om du sover.

Du blir så glad när du får se mig, hela du lyser upp och dina ögon strålar. En kort stund ...

Sedan tar tröttheten och mattheten över. Du har slem i din hals som stör dig. Du försöker att få bort det på olika sätt. Du försöker dricka en liten klunk kallt vatten. Hostar. Sätter vattnet i halsen, det får dig att kväljas.

Du ber om trasor, blöta pappershanddukar. Vi turas om att blöta dem åt dig. Det lindrar att ha kyla i ditt ansikte, säger du.

Du har fått smaka på en sill och en liten bit ägg. Du håller det i munnen, känner smaken. Fast kan inte svälja.

Du säger inte många ord längre, vill helst vila. Till fågelsången från skivan i CD-spelaren som du fick i julklapp.

Jag läser i en tidning. Ibland sitter jag bara och tittar på dig. Ser efter om du fortfarande andas.

När det blir mörkt kommer änglarna och gör dig klar för natten. De talar mjukt till dig, nästan viskande. De rör dig med mjuka, lugna, lätta händer. De ler mot dig och du ler tillbaka, tackar dem för det de hjälper dig med.

När jag lämnar dig håller jag dig i dina båda vackra, fortfarande varma händer. Jag pussar din panna, din kind.

Vi säger till varandra att vi ses imorgon. Att vi älskar varandra så mycket.

När jag lämnar dig brister jag.

Tårarna rinner nedför mina kinder i månskenet på väg till bilen på parkeringsplatsen.

Det känns som att jag vill följa med dig dit du är på väg nu.

Fast det kan jag ju inte.

Jag är bara så trött.