Jag har precis läst mammas dödsannons i tidningen. Den är så fin, med en liten fågel på en kvist med blad som nyss slagit ut. Ändå så gör det ont att läsa den. Jag ser min mammas namn, jag ser mitt eget namn bland de andras och allt känns overkligt en stund, som i en dröm, en bubbla.
"Är du död, mamma, dog du verkligen?", tänker jag. "Din väska hänger ju där på stolen och din grå kofta. Ska du inte komma och hämta dem snart? Ska du aldrig mer bära din gröna väska i din hand, aldrig mer ta upp dina glasögon ur den, är det verkligen så?".
Idag ska jag säga upp mammas lägenhet. Den ska tömmas och städas på cirka en månad. Begravningen är om två veckor. Jag ska ringa kyrkvaktmästaren för att se ut en gravplats till mamma. Jag ska träffa prästen i kyrkan där begravningen ska vara. Med mera.
Det är många saker att ha ansvar för den närmaste månaden. Ibland känns det som att jag vill lägga mig i sängen och strunta i alltsammans. Fast det gör jag ju inte.
Jag försöker tänka att jag för varje sak jag slutför räknar ned i stället. Jag räknar ned till den dagen när allt det praktiska kring mammas död är över. Någon gång i maj.
Då skulle jag vilja ha en riktigt lång semester på ett lugnt ställe för att ta in alla känslor som inte riktigt hänger med just nu. Jag får se hur det blir med det.
Vårdagjämningen
SvaraRaderadags att sätta penséer
i sitt trädgårdsland.
Hälsning från jämnmulen Tallbacke.
Tack, Kalle, för att du påminner mig om penséer. Jag älskar penséer, kanske, kanske kan jag plantera i en kruka nästa vecka. Hur som helst brukar jag alltid plantera penséer till min födelsedag. Allra helst ljusblå eller lila.
RaderaKram!
Vårdagjämningen
SvaraRaderadags att sätta penséer
i sitt trädgårdsland.
Kramhälsning från jämnmulna Tallbacken
Det som är gott kan man inte få för mycket av. Så, tack, Kalle, för att din hälsning till mig kom in två gånger här i min blogg.
Radera:)
Kram!
Förstår att du kämpar på, men det var nog dags för din mamma nu att ta farväl av detta jordeliv. Jag hade syskon till hjälp i den här situationen, vet inte hur det är för dig. Önskar jag kunde skicka dig en stor knippe ork på posten. kram C
SvaraRaderaVisst var min mammas krafter slut, så var det. Skönt att hon får vila nu, tänker jag.
RaderaJag har inget syskon som har möjlighet att hjälpa mig. Fast jag har min make. Och ibland kan det vara skönt att man inte är så många som ska fatta beslut, man slipper diskutera och kompromissa, tänker jag.
Jag är trött, fast jag vill göra det här i alla fall för min mamma.
Tack för dina rader till mig, Cathrin.
Varm kram
Nu vet jag att det är vanskligt att prata generellt om sorg - som begrepp.
SvaraRaderaMen jag kände i alla fall en enorm lättnad och tomhet när väl begravningen var över. Den där jag (och min man) hade skött allting från kisttillverkning, svepning och transport till kyrkan, blommor, musik, gravplats och sten.
Utan att på något sätt vilja förringa din sorg - tolka det absolut inte så - tror jag att (kände jag när min pappa och svärfar gick bort) det är lättare med den äldre generationens frånfälle, än när det är den yngre.
Och åren mildrar och trubbar av sorgen - även om saknade alltid finns kvar!
Kram
Jag tror också, Mångmamma, att det är lättare att ta hand om begravningen för en människa som levt ett långt och upplevelserikt liv än att ta hand om den för en ung människa, kanske ett barn.
RaderaDet ska bli skönt när begravningen är över, det är min erfarenhet så här långt i livet, precis som din, att det blir både lättnad och tomhet efter just begravningen. Det är en sorts "milstolpe" i själva sorgearbetet. En sorts punkt.
Allt gott och kram till dig
Önskat att det här med begravningar skulle smidigare Anna-Karin, så mycket jobb mitt i sorgen ...
SvaraRaderakram från carola
Ja, Carola, det är många beslut och mycket att tänka på när en människa har dött. Det är tröttsamt. Samtidigt är det ett val som jag gör, jag vill göra ett vackert minne för mig och andra som stått nära min mamma.
RaderaMänniskorna jag möter som ska hjälpa mig med allt är underbara. Det ger mig kraft mitt i alltsammans.
Hoppas att vi kan gå på hundpromenad snart, Carola. Vid Vättern, du och jag.
Varm kram