torsdag 26 april 2012

Mimmi, jag och vitsippor


Jag och Mimmi gick ner till sjön i morse. Till en plats som kallas "Missionkullen" här där jag bor. Det tar ungefär fem minuter för mig att gå dit.

Missionskyrkan firar ibland gudstjänst på den vackra kullen alldeles intill sjön. Kyrkan äger fortfarande  marken där men vem som helst får promenera och vara där. Människor som är engagerade i kyrkan gjorde i ordning det vackra området för ett par år sedan. Det blev riktigt fint, en liten oas så nära där jag bor.

Först röjde man bort en massa skog. Området var helt igenväxt förut. Man gjorde en fin gångväg runt kullen och la bark på den. Sedan tillverkade man och ställde ut flera sittbänkar. Man gjorde i ordning en grillplats alldeles nära sjön och ett året-runt-vindskydd som är som ett litet träskydd där det är så högt i tak att man kan sätta sig där och fika om man vill, om det regnar eller blåser. Eller bara för att man vill ha det lite mysigt och ombonat.

Man går alltså runt den höga kullen och på andra sidan kullen är man alldeles nära sjön. Just nu så här på våren är där massor av fåglar och vitsippor. Jag och Mimmi såg Kanadagäss, lom, gräsänder och knipor bland annat.

Mimmi lyckades med konststycket att hänga nedför en lutning mot sjön på ett ställe och dricka vatten där. Nästan hela vägen vid sjön går man i höjd med vattnet utan några lutningar alls mot sjön. Men det visste ju inte Mimmi, hon gjorde det mer besvärligt för sig än hon egentligen behövde. Det är inte lätt att vara en liten hundvalp ibland. Massor av nya saker att lära sig i livet när man bara är sex månader gammal.

Sedan plockade jag blåbärsris och vitsippor. Det var inte helt enkelt när Mimmi var med. Hon ville leka med vitsipporna samtidigt som jag plockade dem, precis som en liten unge.

Det finns många gamla träd i området, gamla mossiga träd som jag älskar. Ofta ser jag ekorrar där, fast just idag såg jag inte till någon. Kanske att de gömde sig när jag hade med mig Mimmi, vem vet? Det var jublande fågelröster i träden i alla fall. Fågelsången just nu så här på våren är underbar för själen.

Nu sover Mimmi. Hon nosade runt så mycket i skogen att hon är rejält trött nu.

Vilken lycka det är att ha nära till en skog, en sjö och till blommor och träd. Nära till grönska och stillhet.

4 kommentarer:

  1. Vilket härligt naturparadis du och Mimmi har tillgång till.
    Kan tänka mig att det blir många mer besök där på kullen.
    Vill du höra ett styltgångs äventyr till? När det spåra ur.

    Jag hade tränat upp mig ganska högt och ville överraska
    min mor som sitter vid fönstret med sin symaskin. Hon
    var sömmerska. Huset ligger i en backe så källargrunden
    var hög på ena sidan. Tänkte titta in och vinka och inte
    hade jag den blekaste aning om att mor just höll på att
    prova ut en ny klänning på byns prominenta tanta, som
    stod avklädd i bara underkläderna. Vilket väsen och
    viftande det blev därinne. Jag fick kvickt hoppa ner men
    mitt rykte blev fördärvat. ”Fönsterfluktare” hemskt.
    Ville ju bara visa min mor hur duktig jag var att stylta.

    Flyttade snarast från byn och det var allra sista gången
    med styltgång. De blev kaffeved. Varför skulle den
    tillfälliga slumpen vara så grym mot en 20-äring??
    Hoppas du skiner upp som på ditt glada foto
    här vid sidan Anna-Karin. :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har nära till många naturparadis där jag bor. Hela Vätterbygden känns som ett stort naturparadis, tycker jag.

      Tack för din härliga berättelse, Kalle. Du skriver så levande att jag kan se det framför mig när jag läser. Antecknar du dina egna minnen någonstans, tänker jag när jag läser? Du är skicklig på att berätta, tycker jag.

      Kram!

      Radera
  2. Jag vet att du haft annat att tänka på men jag har faktiskt saknat inlägg och bilder på Mimmi. Grönska och natur är läkande, så jag hoppas det får dig att må lite bättre efter den här jobbiga tiden. Kram C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer att dyka upp inlägg och bilder på Mimmi här i min blogg. Blandat med en massa annat, precis som vanligt. Min blogg är som en enda röra. Som livet självt, tänker jag. ;)

      Stor kram!

      Radera