Picknick i stadsparken med Mimmi

Idag åkte jag till den vackra stadsparken i Jönköping med Mimmi för allra första gången. Det blir på något konstigt sätt som när man hade ett litet barn att ha med sig en hundvalp. Alla utflykter jag gör är ju för Mimmi den allra första utflykten i hennes liv till just det stället.

Jag upptäcker världen och våren inte bara genom mina egna ögon, utan också genom Mimmis ögon och kanske också genom Mimmis nos. För att inte tala om Mimmis mun som jag hela tiden får ha koll på vad som åker in där. Små stenar och kastanjer går väl an. Men glasbitar och vassa plåtbitar är till exempel mindre roliga när de ligger slängda i naturen hur som helst.

Stadsparken tyckte Mimmi var ett mycket bra utflyktsmål. Fullt med människor, barn, dofter, en söt liten hanhund (som tack och lov var inne i en tom fårhage med sin matte och husse), ovanliga djur (för Mimmi), vatten och fåglar. Det var nosen i backen mest hela tiden när vi gick genom stadsparken.

Visst ser jag lite trött ut på bilden jämfört med för ett år sedan, det ser jag själv att jag gör. Fast inte är det konstigt, tänker jag, om jag är lite mera sliten än vanligt just nu. Det har verkligen varit ett tufft år i mitt liv. Fast jag kan ju skratta fortfarande i alla fall. Så jag kommer igen.

Och jag håller världens gosigaste lilla hundvalp i min famn. Får riktiga lyckokickar av att hålla henne i mina armar. Och jag hoppas att hon känner det likadant. Jag älskar min lilla hundvalp Mimmi så mycket redan.

Det är en stor konst att lyckas fånga Mimmis ögon och ansikte i en bild. För Mimmi är nästan alltid i rörelse ute i naturen och har för det allra mesta nosen i backen just nu. Så många spännande dofter hon  måste känna som jag själv inte alls känner, tänker jag.

Här sitter Mimmi i alla fall stilla en liten stund så att jag hinner ta en bild där man kan se hennes ögon i den svarta, krulliga pälsen. Det är snart dags att klippa henne igen.

Mimmi studerar getterna i Stadsparken. Hon stod nästan helt still och tittade på dem. Tyst. Iakttagande.

Jo, minsann. Här tittar Mimmi upp på mig för en gångs skull. När vi promenerar och jag kommer på efterkälken så vänder hon sig om och tittar på mig ibland. Hon har väl svårt att förstå att jag just nu inte alltid orkar hålla samma tempo som vad hon själv gör. Det är tungt i uppförsbackarna för mig. Jag har besvär med förkylningsastman nu igen efter en envis förkylning.

I fågeldammen i Jönköpings Stadspark var det inte många fåglar idag. Där var några gäss, mest fiskmåsar och så några gräsänder.

Det finns ett sevärt fågelmuseum i Jönköpings stadspark för den som är intresserad. Där kan man lära sig mycket om man är intresserad av fåglar.

 

Det blev så mycket vandrande och så mycket spännande för Mimmi i stadsparken att till sist hängde den långa rosa tungan ut ur munnen på henne.

Medan jag såg småbarnsföräldrar runt omkring placera sina små barn och bebisar mitt bland alla vitsipporna på marken, försökte jag själv placera min lilla hundvalp bland alla de underbara vita vårblommorna som täckte marken för att föreviga henne i en bild.

Jag vet inte vem som hade störst problem att få den där bra bilden man vill ha med sig hem; jag själv med min hundvalp eller småbarnsföräldrarna med sina små ungar. Kanske hade vi det nästan likadant just i den stunden?

Hönsgården, eller påfågelsburen är ny för i år i stadsparken. Det var rejäla tuppar och höns där och fyra stora påfåglar. Jag höll Mimmi i famnen och hon tittade länge på vad det nu i hela friden kunde vara för konstiga väsen som höll till där inne i buren.

Visst är det härligt att det äntligen är riktig vår nu! Att kunna göra små utflykter i det gröna. Med eller utan hundvalp. Att björkarna håller på att bli ljusgröna, att marken täcks av blommor och grönt, att kunna gå med lättare skor och tunnare jackor, utan mössa och vantar.

Idag var det 15 plusgrader när vi åkte iväg till stadsparken. Det kommer garanterat att bli fler utflykter tillsammans med Mimmi. Vi hade med oss en liten picknickkorg. Det var så gott med fika ute i det gröna. Mimmi fick lite hundmat och vatten.

Nu hemma i huset igen ligger Mimmi helt utslängd och sover i hundbädden. Man blir trött av alla de nya intrycken när man är en liten hundvalp. Och faktiskt när man är ganska nybliven som matte också. Fast vaken håller jag mig fortfarande i alla fall.