Idag var det Mimmis allra första spårövning i valpkursen. Hon gick med
nosen ned i backen och nosade rätt på de pyttesmå prinskorvsbitarna som
jag lagt i varje fotstegsspår där jag gått.
Det var motion
både för mig och för Mimmi, mer än jag kunde föreställa mig. Det är inte
lätt att lägga pyttesmå prinskorvsbitar i sina egna fotspår samtidigt
som man går, prova så får ni se. Det krävs nästan akrobatik för att man
ska klara det.
Mimmi är så trött nu efteråt, sover och
sover och sover. Och jag var också trött efteråt. Roligt hade vi. Nästan
tre timmar ute i friska luften tillsammans med härliga hundägare och
hundar och instruktörer.
Mitt liv med Mimmi, det har bara börjat, inser jag.
Hundliv är roligt. En gång fick jag för mig att testa och lura en spårhund och ägaren genom att knata iväg flera 100 meter i svår terräng på höga styltor! Men det gick inte, hunden hitta mig hur lätt som helst. Jag hade väl tappat lite spårämne.
SvaraRaderaKunde lika gärna lagt ut korvbitar, det hade varit mindre besvärligt iaf, men jag var en höjdare på styltor den gången.
God fortsättning med din vovve, Anna_Karin :)Roligt att du och Mimmi finns till.
Du var mig en rackare, Kalle, som kom på att försöka lura spårhunden genom att gå på kryckor. Fast hundar är smarta, särskilt som spårhundar.
RaderaTack för din roliga berättelse ur ditt liv. :)
Kram!