Nu har jag varit på vårdcentralen och sköljt mitt onda öra två gånger för att få ut vaxproppen. Fast den är kvar i alla fall.
Jag ska dit imorgon igen. Tredje gången gillt, hoppas jag.
Ärligt talat så tycker jag att det var lättare att föda barn än att få
ut den här vaxproppen. Det handlade bara om några timmar med smärta när
jag födde barn. När det gäller den här vaxproppen så har det handlat
om veckor nu med ständigt sus, yrsel, illamående och smärta så att jag
inte kunnat sova. Detta skriver jag med med all respekt för de som har
upplevt svåra förlossningar.
Jag själv hade lyckan att kunna föda barn på ett par timmar utan någon annan smärtlindring än profolyxandning. Jag tog inte ens lustgas. Jag
flämtandades och lämnade över min kropp till födelseprocessen inuti mig
själv. Slappnade av mitt i smärtan som fanns där.
Fast sen så var det ju också så mycket häftigare och mera fantastiskt
att få ut en liten levande bebis ur sin kropp än en vaxpropp ... så, hur
i hela friden kunde jag ens göra denna jämförelse; en vaxpropp och föda
barn?
Jag får skylla på hettan idag, värmeslag, kanske.
"Fast sen så var det ju också så mycket häftigare och mera fantastiskt att få ut en liten levande bebis ur sin kropp än en vaxpropp"
SvaraRaderaförra inlägget gav några fina tårar och detta ett litet skratt =D du skriver så bindande.
kram och godmorgon!
=(^.^)=
Tack, Ninja! Vet du, jag gör mig själv glad av att skriva som jag gör. Det sorgliga blandat med lite humor. Och precis så är ju livet också. Ljus och mörker. Dag och natt. Ibland på samma gång.
RaderaKram!