Tyvärr visste man inte det när jag drabbades för 13 år sedan. Man visste inte heller vilken hjälp man behövde för att bli frisk. Så jag fick ingen hjälp från vården när jag blev sjuk.
Skadorna som man får i hjärnan vid utmattning läker så småningom. Fast hur lång tid det tar kan ingen veta. Vare sig jag själv eller en läkare.
Det finns de som hävdar att det tar ungefär hälften så lång tid att bli frisk som det har tagit att bli sjuk.
Ibland kan det vara ett gammalt trauma som orsakar utmattningen.
Jag önskar ingen människa i världen att drabbas av det som jag själv drabbades av för tretton år sedan. Bland det svåraste av allt var att ingen läkare förstod eller kunde förklara. Varken för mig eller anhöriga. Det skapade stark ångest i mig.
Jag fick själv så småningom, när jag blivit lite starkare, börja söka mig fram till vad jag kände att jag mådde lite, lite bättre av.
Jag önskar att det är bättre idag inom vården för den som drabbas av utmattningssyndrom än hur det var för mig då för 13 år sedan.
Intressant.
SvaraRaderaKan verkligen förstå att det kan vara just så.
Hälsningar från Eva
Tack, Eva, för att du läste det jag skrivit.
RaderaAllt gott önskar jag dig!
Vet inte om jag kan säga att det är bättre, jag blev dålig 2001, men har inte fått någon hjälp på vägen, när jag sedan blev sjukskriven först 2006 för utmattningssyndrom, och sedan i höstas, så har hjälpen varit minimal. Allt jag själv har tagit reda på och krävt har jag fått, men inget av deras eget intiativ. Det är konstigt att man måste vara frisk för att vara sjuk. Söka själv och finna och be om hjälp det har varit min melodi hela vägen. Frustrerande är ett milt ord i detta sammanhang. Då önskan om att få verktyg för att kunna leva ett rikt liv är så hög. kram på dig.
SvaraRaderaDet har verkligen handlat om att söka själv efter vad man mår bra av och läker samman av, när det gäller utmattningen för min del.
RaderaTrist att läsa att också fler har och har haft det så tufft och saknat stöd. Fast så bra att vi kan stötta varandra här i cyberrymden med olika tips om vad man kan göra för sig själv.
På något sätt där jag är idag, tror jag att man verkligen behöver känna i sig själv att detta är det som just jag behöver för att läka samman.
Kanske är det så när det gäller utmattning att ingen annan än jag egentligen kan veta det? Så tror jag idag. Fast det är skönt att ha någon att tala med det om, någon som förstår hur det känns och som allra helst själv upplevt hur det är att bli utmattad och att leva med resterna efter det.
Kram!
Ni är duktiga som tar er ur detta trauma! Överansträngning kan ta sig olika uttryck. För mig blev det till en hjärtmuskelinflammation för 12 år sedan. Som jag sedan har förstått berodde på långsam nedbrytning av kroppens försvar. Återvägen var lång men det gick att ta sig tillbaka. Som tur var.
SvaraRaderaSå roligt att du dök upp här i min blogg igen, Barbro!
RaderaDet kan hända allt möjligt i kroppen när man får för mycket stresshormoner i sig. Som du skriver så påverkas immunförsvaret, det tar mycket stryk när man blivit utmattad och tar väldigt lång tid att bygga upp det igen.
Skönt att läsa att du återhämtade dig. Nu i sommar hittade min läkare en skada i mitt hjärta, så jag ska utredas så småningom. Jag har vänstersidigt skänkelblock i hjärtat. Vad det kommer att innebära för mig i praktiken har jag ingen aning om i dagsläget. Min läkare ville vänta med utredningen tills jag blivit lite starkare efter allt som hänt när min mamma dog.
Varm kram!
Det är så tråkigt att se att fler o fler drabbas av detta med, o så får de ingen hjälp !
SvaraRaderaKram från Carola
Visst är det trist att allt fler drabbas av utmattning. Vi behöver ändra på hur vi lever, på hur vårt samhälle ser ut för att det ska bli färre drabbade människor, tror jag.
RaderaJag har fått hjälp i terapi i omgångar fast det har ibland varit svårt att få det, det har varit så långa köer.
Roligt att du dök upp här, hoppas att du har en härlig sommar där du kan hämta kraft!
Kram!
Doktorn som min mor jobba hos en gång i tiden
SvaraRaderahade som stående recept på styrkande medicin
mot de flesta åkommor helt enkelt: Rödvin och
vatten 1 till 1. Ett par cl om dagen.
Kanske inte så dumt att prova Anna-Karin.
Vemodsfylld mage
vaknar tom i huvudet
hela kroppen trött.
Är det så du har det i gropen är det rent hemskt
för dig arma stackars lilla människa.
Kram från ledsen Kalle.
Jag tror mer på skratt än rödvin som medicin mot det mesta. Och ibland tårar, faktiskt.
RaderaJo. Så är det jag har det i gropen, Kalle. Fast inget elände varar för evigt. Allt har sin tid. Skrattet. Och gråten.
Kram och allt gott till dig