Precis nu fick jag en så stark känsla av att min döda mamma var nära mig.
Att hon gick barfota i det daggvåta gräset under skogslönnen i trädgården utanför fönstret där jag sitter och skriver.
Känslan av hennes närvaro var så stark att den fick mig att le och bli varm i hjärtat.
Är det när jag tvivlar som mest?
Som du visar mig att du fortfarande lever?
Mamma ...
Äntligen kom jag fram. Det är trångt om utrymmet på nätet står det i tidning i dag.Ja hur är det där rosor aldrig dör? Undrar Kalle.
SvaraRaderaDöden besegrats
livet växer vidare
mot fullkomlighet.
Det var fina rader du skrev här, Kalle. Tack för dem.
RaderaStort tack också för paketet jag fick häromdagen. Jag blev så överraskad och så glad! Kantareller ... mums filibabba! Och så alla korten med pratbubblor som jag satt och skrattade när jag läste dem. Tidningsurklippen var både tänkvärda och inspirerande.
Tack så mycket, Kalle, för att du ger så mycket av dig själv till mig på olika sätt.
Kram