När jag var liten kunde jag inte bli klok på varför man skulle ha
pengar. Kunde man inte helt enkelt byta saker med varandra i stället?
Visst kan man!
Den helt underbara sidan Överflöd är ett sätt att minska överflödet i vårt samhälle genom att byta grejer med varandra.
Kika gärna in där!
Det finns ingen brist. Allt vi behöver finns redan.
I överflöd.
Nu är tid att dela med varandra.
Du skulle varit med på Markaryds Stora Samlarmarknad
SvaraRaderaidag. Nära 500 stånd med otroligt överflöd av allting.
Hört på marknaden:
uselt, dåligt, skräp, för dyrt.
Men kund gick nöjd hem.
Det är befriande att gå omkring och titta på allt onödigt
man inte behöver men samtidigt vemodigtatt se.
Och ingenting var gratis Anna-Karin. Vad samlar du på?
Jag håller med dig, Kalle. Det är en skön känsla att se på prylar och grejer och känna att "nej, jag behöver det inte". Jag har varit pryltrött i flera år nu. Försöker att rensa ut mer än jag fyller på här hemma. Märker att jag trivs med att ha allt färre saker omkring mig.
RaderaVad jag samlar på? Oj, vad jag har funderat... jag vet inte, ärligt talat. Jag tror inte att jag är någon samlare, faktiskt. När jag var liten samlade jag på bokmärken. Och böcker. Dagböcker och vackra skrivböcker. Och dockor i alla storlekar.
Jo, förresten. Jag är en sten- och snäcksamlare, Kalle. Och så samlar jag på människomöten, vackra minnen och fina upplevelser i livet. Till viss del också på böcker och på bloggar (!).
Vad samlar du på, Kalle?
Kram
Ja, nog finns det mycket som man skulle kunna klara sig utan. Jag skäms ibland när jag går in i en sådan där prylaffär. Men ofta loppmarknader och att man kan få låna kläder av varandra osv. Så visst tänker folk till och det är ju bra. Kram C
SvaraRaderaJag tror att det finns två sorters människor i vår tid idag; de som fortsätter att samla. Och de som tröttnat på att samla på sig ett överflöd av prylar. Själv tillhör jag de sistnämnda.
RaderaSå klart att jag köper mig något nytt ibland. Fast då försöker jag att slänga eller ännu hellre skänka något annat. Jag vill absolut minska mängden prylar i mitt liv framöver. Livet blir lättare att leva då, tycker jag.
Kram!
Tack för tipset! Visst är det ett underbart sätt!
SvaraRaderaKram
Var så god, Moi!
RaderaJa, tänk att kunna dela med sig till varandra. Lycka! :)
Kram!
Oj så mycket arbete du ger mig Anna-Karin! Vi är ett
SvaraRaderasamlarfolk av medfödd drift. Här är en samlingslista
om vad jag samlat på mig med tiden.
Tidningsurklipp. Vem gör inte det? Det är så nonchalant
mot journalisters och skribenters arbete att bara kasta
tidningen utan att spara något av det bästa.
2. Frimärken av världsmästargravören Czeslaw Slania
Är gravör själv men långt från den klassen.
3. Frimärksdosor från tiden när portot var 5 öre för ett
vykort och 10 öre för ett brev. Oj vad man skrev, Oscar II
trycktes i två miljarder exemplar. Skall avvecklas.
4. Sockertänger för det fina smidesarbetets skull från
tiden när sockerbitar låstes in i silverskrin för att inte
pigorna skulle snatta antar jag. Många nycklar har jag
måst göra (nej inte till pigorna) Skall avbrytas.
5. Gamla engelska 1700-tals fickur av silver med små
verk som är stora mästerverk. Skall avstannas.
6. Knep o knåpgrejor. Hittar jämt på nya problem så
det blir knepigt att sluta med den ovanan.
7. Vackra stenar. En yrkesskada. Bör kastas bort. Va!
9. Spargrisar av porslin, men det projektet sprack.
Du kan få en om du vill.
9. Så har jag samlat en stor lunta blogginlägg av en viss
Anna-Karin Maskros Mattson. De kommer att bli mycket
värdefulla med tiden. När dess författare kommer in i
Svenska Akademin eller liknande. För mig är de redan
värdefulla. Bör bevaras väl.
Fynd på loppmarknad
en tavla av Beethoven
Blev jag lurad tro?
Nähej, köpte den för ramens skull men porträttet är likt.
Sedan är det som du vet svårt att göra sig av med ärvda
gamla saker. Minnen från flydda tider.
Där fick jag en massa intressant att läsa, tack, Kalle.
RaderaVet du att min pappa handlade med frimärken? Så jag sprang runt och lekte i hans frimärksfirma när jag var en liten flicka.
Sockertänger och fickur från 1700-talet, oj, så fina saker, tänker jag. Svårt att göra sig av med sådant hantverk.
Spargrisar kan man inte få för många. ;)
Och så mina blogginlägg mitt i alltsammans, ja, jag säger då det, knappt att jag tror det, fast det gör jag så klart. :)
Jo, vissa ärvda gamla saker är svåra att göra sig av med. Fast det blir lättare för mig ju äldre jag blir, tycker jag.
Kram!