Jag mediterar efter en orolig natt med jobbiga drömmar.
Tänker på vad jag lärt mig. Hur tankarna jag tänker påverkar det jag känner.
Så jag tänker att allt, precis allt som känns tungt, otryggt och osäkert i mitt liv just nu, en dag kommer att släppa det kvävande greppet kring min hals och få mig att andas lugnt igen. Både i sömnen och under den vakna dagen.
Jag tänker att det ordnar sig. Det jag behöver kommer jag att få.
Det finns val som jag tror att jag behöver göra som stressar mig.
Jag tänker; den största ödmjukheten av dem alla är att stilla acceptera att allt är som det är. Och jag försöker att vara så ödmjuk. Jag vilar i ödmjukhetens varma famn en stund.
Jag tänker att jag har som människa rätten till alla mina känslor som jag känner. Tillåter mig känna det jag känner. Också de mest jobbiga känslorna, de mest smärtsamma. Jag släpper kontrollen.
Jag låter känslorna passera genom mig, känner smärtan och omfamnar den.
Frågorna i mig låter jag bli att tvinga fram svaret på. Jag inväntar det, inifrån mig själv. I tillit och ödmjukhet.
I kärlek till mig själv låter jag mig få vara precis den som jag är.
Människa.
Fri som en fågel att flyga dit mitt hjärta längtar.
Från hjärtat/
Anna-Karin
Tre gånger har jag läst dina tankar.
SvaraRaderaÄr fågeln egentligen så fri?
Allt är som det är
det får man finna sig i.
Fri i fantasin.
Vilka är starkast, känslorna eller tankarna
undrar Kalle i Tallebacken?
Och jag har läst din kommentar minst tre gånger, Kalle. Den får mig att fundera.
RaderaJa, är fågeln egentligen så fri? Jag vet inte om jag har något svar på det. Mer än att det finns fåglar som är i bur. Och så finns det fåglar som flyger fritt, med alla de faror och risker som det så klart kan innebära.
Kanske är det så också för oss människor? Att friheten har sitt pris, att ge oss utanför trygghetsramarna eller det invanda innebär risker och faror, samtidigt som det innebär möjligheter. Kanske. :)
Fri i fantasin, det är härligt, Kalle. Och kanske den största friheten av alla för en människa att kunna vara det.
Oj, oj, vilket är starkast? Känslorna eller tankarna? Jag grunnar och grunnar och grunnar, Kalle.. Det är väl olika, tänker jag. Känslor kan vara otroligt starka. Fast med hjälp av tankarna och medvetenhet kan man, faktiskt, ändra sina känslor. Så, jag tror att det är tankarna som är starkast i en människa. De kan styra och ställa till det på alla möjliga sätt. Ibland bra, ibland inte så bra.
Kram!
De nya FK-reglerna kanske kommer att gynna dig? Jag tänkte på dig när jag hörde om det i alla fall. Idag fick jag själv ett samtal från kära FK, "nu är min sjukskrivning förstörd", sa jag. Tror jag ska skicka in din artikel du har skrivit.
SvaraRaderaJa, Cathrin, kanske att det man kallar mindre stränga bedömningar från FK när det gäller de permanenta ersättningarna kan gynna mig. Om jag har tur, jag får se. Man kommer att bedöma varje enskilt fall för sig, läste jag. Utan hänsyn till sjukdomsdiagnos. Också ta mer hänsyn till hur länge man har varit sjukskriven än man gjort tidigare.
RaderaEtt steg i rätt riktning när det gäller sjukförsäkringen, tycker jag.
Ja, skicka du in min artikel till FK, gör det, Cathrin. :) Och så önskar jag verkligen från mitt hjärta att du får just det du behöver för att må bättre.
Kram!
Ps. På tal om det som Kalle skrivit, är jag alltid osäker på vad som kommer först - tanken eller känslan+ kram Cathrin
SvaraRaderaPsykologer med flera hävdar att tanken kommer först. Fast det handlar om mycket kort tid mellan tanke och känsla, blixtens hastighet.
RaderaFast de kan ju ha fel, experterna, vem vet vad man säger om hundra år. ;)
Kram!