Jag gick ut ur blomsteraffären med de tjugo mörkt röda rosorna inslagna i rosa papper. Den blomsteraffären som jag varit i så många gånger med mamma genom åren. Ibland gick vi in där bara för att titta och prata om alla blommorna.
Vandrade med gråten i halsen på den gatan där jag aldrig mer kommer att se mamma komma gående.
Famnen full av rosor som jag ska sätta på mammas grav imorgon. Mammas födelsedag.
I bilen brast allt.
Tårarna strömmade nedför mina kinder.
Jag satt där tills gråten lagt sig igen.
När jag passerade nära affären mamma brukade handla i, drogs min mun upp till ett leende.
På trottoaren där mamma brukade gå, vandrade en helt vit duva gatan fram.
Glatt trippande ... med mjukt gungande gång.
Precis som min mamma när hon var på väg till affären.
Jag tror minsann att duvan log.
Som mamma också brukade göra.
Vet du, Anna-Karin, jag kan faktiskt känna ett sting av avund för din djupa och innerliga sorg över din förlorade mamma.
SvaraRaderaMin lever visserligen men vår kontakt bröts för många, många år sen - och det är en helt annan form av förlust!
Tack för att du delar med dig!
Och ett postumt grattis till din mor imorgon!
Tack, mångmamma, för orden till mig. Det är skillnad på sorg och sorg. Sorgen har många olika ansikten.
RaderaNär jag läser det du skriver till mig, tänker jag att du också kanske har en sorg i dig. Sorgen över det som skulle varit kärlek fast blev något annat.
Jag upplevde något liknande när min pappa dog när jag var 30 år. Det var en mycket tung sorg, fast helt annorlunda än den jag känner nu när min mamma är död, två olika sorger. Jag och min pappa hade nästan ingen kontakt med varandra efter mina föräldrars skilsmässa. Jag var tolv år då. När min pappa dog sörjde jag det som aldrig blev. När det gäller min mamma blandas sorgen med tacksamhet över allt som blev. Därför är sorgen över min mamma lättare än sorgen jag kände över min pappa.
Jag saknar min mamma väldigt mycket just nu eftersom hon och jag hade mycket nära kontakt med varandra genom åren. Kanske att saknaden just nu är större än själva sorgen? Jag tror det.
Allt gott önskar jag dig, Mångmamma. <3
En underbar text som river upp många olika sorters känslor.
SvaraRaderaTack så mycket, Bosse, för orden om min text.
RaderaNu blev jag glad att det fungerade för dig att skriva in kommentar till mig här i min blogg! Skam den som ger sig, som man brukar säga. ;)
Kram!