Jag hade lagt mig och sovit ett par timmar inatt när jag
vaknade av ett smällande ljud i sovrummet. Jag trodde att jag hade drömt
något. Vände mig om och blundade igen.
Då hörde jag ett
smällande kraftigt ljud igen. Som att någon stampade till med foten ... och det lät
som att det var något under min säng... HJÄLP!!!
Jag fick en tanke i min
skalle att det kanske var mamma som spökade ... Kände mig jättekonstig.
Tände sänglampan och slängde mig så snabbt jag kunde upp ur sängen. Såg
inget i rummet, ingen Mimmi i hundbädden intill min säng heller. Helt
tyst ...
Så fick jag se Mimmi stå i dörröppningen och titta på mig. Med
slokande svans. Jag gick fram mot henne.
När jag nästan var vid dörren,
hörde jag ett ljud från höger. När jag tittade ditåt fick jag se att vår kanin Barbie (som egentligen är en Ken) satt där på golvet. Jag trodde att jag skulle dö ...
av skratt och jag vet inte vad. Förvåning kanske. För hur i hela friden
kunde hon vara där?
Jag tog upp lilla Barbie i min famn. Det visade sig att någon glömt
stänga luckan till Barbies bur. Så hon hade hoppat ur den där nere i källaren och sedan
skuttat genom gillestugan och uppför alla trapporna. Upp till där vi sover.
Att döma efter bajspluttarna som hon lämnat efter sig under sin rymning, kunde jag se att hon skuttat i vardagsrummet, hallen, köket och sovrummet.
Jag gick nedför trappan, satte tillbaka Barbie i sin bur och gick upp och la mig. Fnissig var jag först.
Mimmi gick omkring länge, länge i de olika rummen innan hon la sig. Som att hon letade.
Kanske åt hon kaninpluttar, jag tror det.
Sedan, där i sängen, började jag fundera
över att Barbie kanske bitit Mimmi, det kunde jag inte veta, ju.
Kaniner kan vara aggressiva.
Så jag tände lampan och gick upp en gång till och kollade att
Mimmi var oskadd. Det var hon.
Barbie var också oskadd. Trots Mimmis och hennes allra första ensamma besynnerliga möte i natten.
Min katt brydde sig inte alls om det som hände. Låg och sov hela
tiden som jag vet.
Sedan kunde jag äntligen somna igen.
Ja, se, den natten glömmer jag aldrig.
Ha ha, rena djurcirkusen :)
SvaraRaderaDet kan man verkligen kalla det som hände den här natten, en djurcirkus, ha, ha.. :))
RaderaEtt roligt minne blir det för mig. :)
Kram!
Vilken härlig natt. Så mjuk och goo är lila Barbie. Måste vara härligt med så mycket djur omkring sig även om de busar till det ibland. Kram C
SvaraRaderaJa, se den natten kommer jag aldrig att glömma, Cathrin. :)
RaderaAtt vara med djur och att vara i naturen är ett av de bästa sätten att läka samman när man har sorg.
Jag är så glad att jag kan ha djur. Trodde i många år att det inte skulle vara möjligt eftersom vi har allergi i familjen. Fast det har fungerat hur bra som helst. Trots att "experter" avrått oss från att ha djur.
Kram!
Visst får man många extraskratt när man har djur. Ha en fin fin kväll/Gela
SvaraRaderaHelt sant, Gela, många goa skratt blir det när man har djur i huset. Nästan som när man hade små ungar. :)
RaderaKram och en härlig helg önskar jag dig!
De är ju nattdjur de där så han trivdes nog med rundturen ;)
SvaraRaderaSäkert gillade den lilla "rymlingen" att skutta runt i huset. ;) :)
RaderaKram!
Vilket spännande nattliv du lever. :)
SvaraRaderaVisst gör jag, Bosse! Knappt att jag orkar med det här nattlivet ibland. ;) :)
RaderaKram!