November

Idag på eftermiddagen fick jag till min förvåning se att det är ju den första november idag. Jag som trodde det var ett par dagar kvar i oktober fortfarande.

Jag hänger inte med i år. Vet inte vad det beror på. Kanske för att det har känts som att det hela tiden händer något som stör den trygga vardagslunken?

Just nu tycker jag i alla fall att mitt liv verkar ha nått en vändpunkt. Det är flera positiva saker som har hänt den senaste tiden. Det största var att jag fick besked att jag inte har några nya allvarliga problem med min hälsa. Bara de gamla vanliga, som visserligen är tröttande fast inget livshotande.

Att Mimmis operation är över och att jag nu varje dag kan se hur hon blir allt bättre, gör mig också lätt i sinnet, glad och hoppfull.

Det närmar sig Allhelgonahelgen. Alla kransar, hjärtan och ljus sätter igång känslor i mig. Jag saknar min mamma. Jag tänker på hur vi hade det för ett år sedan och ännu längre tillbaka. Det känns så länge sedan jag pratade med henne och samtidigt som att det var alldeles nyss.

Ibland funderar jag över varför jag inte gjorde just det där med mamma. Och ibland funderar jag över varför jag gjorde så, när jag kunde gjort på ett annat sätt, när det gällde mamma. Det tillhör ett naturligt sorgearbete att känna sig så, har jag läst. Så jag låter mig känna det jag känner.

Morgnarna är mörka och kvällarna är mörka. Ibland går det lätt och ibland är det tyngre. Jag kommer i alla fall upp varje morgon så här långt. Har kommit igång med att promenera längre i dagsljus och det mår jag väldigt bra av. Jag blir piggare av det. Jag försöker också göra yoga på morgonen för att mjuka upp min stela rygg. Och så äter jag vitaminer. Särskilt D-vitaminer behöver man fylla på med i den här mörka delen av världen.

Det blir flera koppar té varje dag också.

Idag köpte jag mig ett par nya kängor på A6 köpcenter. Ett par med resår vid sidorna, så att jag snabbt kan ta på mig dem när jag ska ut med Mimmi.

Varje dag när posten kommer, undrar jag om jag ska få beslutet från Försäkringskassan. Men än har det inte dykt upp. Tala om att vara långsamma. Den 7 juni i somras fick jag brev från dem om att jag skulle få ett beslut inom tre månader. Ja, vad ska jag säga? Om jag har problem med tiden, hur har då de det?