torsdag 7 februari 2013

Nätkärlek vs näthat

Just nu är debatten intensiv om näthatet. Om de kränkningar och hot som blivit något vardagligt att utsätta många människor för. Kanske främst kvinnor. Och alldeles särskilt kvinnor som syns och hörs mycket.

Jag såg Uppdrag Granskning igår.

En fundering jag tog med mig var hur de näthatare programmet intervjuade, sa att de inte alls menade det hotfulla som de skrev på nätet. Och att de hade svårt att sätta sig in i hur mottagaren kände det. Några sa att de trodde inte att det skulle kännas något speciellt för mottagaren. Man vet ju att det är så här det skrivs i nätvärlden, menade näthatarna som blev intervjuade.

Fast jag håller inte med.

Ord känns. Talade ord eller skrivna ord spelar ingen roll. Ord kan göra så ont. Ord kan skada. Ord kan göra ärr för resten av livet. Skrämma. Skapa ångest och oro.

Precis som att ord kan göra så gott. Läka. Plåstra om. Trösta. Ge trygghet. Visa kärlek. Och empati.

Det gäller att vi är varsamma med orden vi använder. Både IRL och på nätet.

Det önskar jag att vi talar med varandra om.

Både vuxna, barn, unga människor, män och kvinnor.

En tröst i allt eländet som visades i programmet, är att jag själv upplevt så mycket kärlek genom nätet.

Nätkärleken är större än näthatet.

Precis som att kärleken är större än hatet också IRL.

För bakom alla orden finns ändå människor.

Och de allra flesta människor vill gott.



Se även:

"blogg100Love - Krulli"

"Vi är många som väljer #nätkärlek idag" (Charlotte Rudenstam blogg)



Störst av allt är #nätkärleken

"Vi måste ta ett större moraliskt ansvar"

Forskaren: "Därför sprids hat på nätet"


#Blogg 100
 


6 kommentarer:

  1. Du har helt rätt Anna-Karin! Jag såg också Uppdrag Granskning igår. Både skrämmande och märkligt hur folk kan slänga ur sig så grova saker utan att mena det.

    Det verkar som att det finns ett väldigt missbruk av ord i vårt samhälle. Det börjar redan när folk är små och föräldrarna kanske skriker dumheter till barnet eller missbrukar ord gång efter gång mot dem. Har man fått mycket sånt, så är det nog lätt att fortsätta och själv missbruka ord. Det finns en inneboende vrede som byggts upp utav det och som hittar en väg ut när känslorna rörs upp och mot någon stackars oskyldig människa.

    Man skyddar sig mot ordens verkliga innebörd för att inte känna sig allt för sårad. Dessutom tror jag att många män inte är vana vid att nyansera sina ord för att verkligen välja ord som exakt beskriver det dem känner. Där är vi kvinnor mycket bättre.

    Det är absolut ingen ursäkt att gömma sig bakom, men det finns mycket bristande empati i samhället och svårigheter att leva sig in i hur någon annan kan känna det.

    Både i hem och skola behöver man lära sig att använda ord med respekt och inte bara ösa ur sig vad som helst utan att det får konsekvenser.

    Och tack och lov som du skriver så finns det verkligen mycket kärlek att få också på nätet!Det har jag själv fått uppleva!
    Men man måste respektera både sina egna och andras ord. Det är en sak att gå och muttra och häva ur sig hemma när man blir upprörd för att få ur sig sina känslor, en helt annan att kasta det rätt i ansiktet på någon.

    Tack för ett jättefint skrivet inlägg! / Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina kloka ord som du delar med dig av här i min blogg, Karin.

      Allt gott och kram!

      Radera
  2. Skriftmobbare i alla samhällsklasser: Självcensurera er!
    Maskroskvinnan, här är en nätkärleks-haiku till dig.

    Lager på lager
    du är en äkta pärla
    skimmerspridare

    Inga glåpord till dig Anna-Karin. Sa Kalle i Tallebacken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din nätkärleks-haiku, Kalle.

      Du är så långt bort från näthat som en människa kan komma, tror jag. :)

      Kram

      Radera
  3. Klokt och bra skrivet. Jag kan bara hålla med om vartenda ord. Dina ord vill jag ska spridas vidare, inte de s k näthatarna. Kram c

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Cathrin, dina ord värmer mig.

      Kram

      Radera