I morse var jag ute tidigt på en lång promenad. Många tankar dyker upp i mig när jag är ute och promenerar. Jag tänkte på träd. Äppelträden jag gick förbi var gamla. Krokiga. Och så vackra.
Jag tänkte att så som ett äppelträd vill jag växa och bli gammal.
Så där vackert krokig och vindpinad och med skrynkliga grenar.
Lite lagom mossig.
Långsamt formas av vinden och väderleken och det som händer inuti mig och utanför mig.
Något som bryts av och som formar mig.
Något som skjuter skott och formar mig på nytt.
Och aldrig är jag i så vacker blomning som den dagen jag blommar den allra sista gången.
Innan jag stilla tar tack och farväl av den blomstertid som var min.
Så vackert! Jag vill och växa som ett träd.
SvaraRaderaTack, Marika! :)
RaderaAllt gott och ett växande som ett träd önskar jag dig!
Kram
Bra att det inte går för oss som för äppelträden i Kivik som
SvaraRaderaröjes undan så snart de inte är tillräckligt produktiva.
Det har ofta undrats mig att inte all blomsterfägring kommer
på samma tid, utan fördelat över året så att inte bi och andra
flygfän blir överbelastade med jobb.
Hoppas du samlar många årsringar än Anna-Karin.
Kram ( ) Kalle
Fast det är ju nästan för oss som för äppelträden i Kivik nu för tiden, tänker jag. ;) :)
RaderaHoppas att du också samlar många årsringar än, Kalle. :)
Kram
Vackert träd och vackra ord...hoppas du haft en fin helg,,,kram
SvaraRaderaTack, Ulla! :)
RaderaKram
Så vackert skrivet och en så vacker önskan. Tror du är ett vackert träd, format av livet i tiden.
SvaraRaderaTack för dina fina ord till mig, Maria, de gör mig varm i hjärtat. :)
RaderaKram