Louisiana och Yoko Ono

 

Igår var jag med familjen på Louisiana. Bland annat såg jag Yoko Ono-utställningen där. Om Yoko Onos utställning tyckte jag så här (kort sammanfattat): innehållsrik, lekfull, poetisk, nostalgisk, tankeväckande, vacker, berörande, överraskande. 

Att vandra i rum där den människa gått och skapat, som levt tillsammans med en av mina största idoler, John Lennon, var tillräckligt för att ge mig en känsla av magi. 

Att t ex få se en installation med en stege som leder upp till en tavla hängande från taket med ordet YES på, som varit med på den utställning där Yoko och John Lennon möttes för allra första gången, kändes som att det strålade kärlek kring just den stegen. 

Det finns alltid så mycket att upptäcka på Louisiana. Tiden räcker aldrig till där. 

Jag har varit på Louisiana flera gånger i mitt liv. De starkaste minnena har jag från Picasso-utställningen och Pompejii-utställningen. Yoko Onos utställning kommer jag också att bära med mig på ett särskilt sätt känner jag. 

Förväntansfull i bilen på väg mot Danmark.

 

Yoko Ono hade ordnat ett önsketräd i Louisianas park.

Besökare fick skriva lappar med önskningar och hänga i trädet.

 

En ljuvlig och stor hibiskus. Naturens konstverk.

En av de äkta Picasso-tavlorna på Louisiana.

Huset vid entrén till Louisiana inklätt i grönska.

Stor murgröna täckte hela muren.

Efter Louisiana åkte vi till det charmiga nöjesfältet Bakken.