onsdag 16 oktober 2013

Höst i mig

Jag var en gång ett knoppande träd.

Sedan grönskande.

Alla mina gröna löv ...
susande,
stilla i vinden.

Jag var sommaren.

Nu faller de ...

Ett efter ett.

Allt jag byggt upp, hoppats på.


Snart står jag där.

Avklädd.

Naken.


Som en svart silhuett ...

Mot grå himmel.


Inväntande vintern.


Och våren.


Allt knoppas igen.



(Anna-Karin)

2 kommentarer:

  1. Mimmi har hjälpt mig med en dikt till sin bild nedan. Den kommer
    med post när jag hinner. Jag är nästan helt fritidslös nu för tiden.
    LÖVHALKA
    Visst gör det ont
    när löven faller,
    i mitt bakben.
    Ja det var Mimmi, inte i Nobelklass kanske men Anna-Karin, jag
    tänkte Dag Hammarskjöld när jag läste din dikt i denna din post.;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha.. Kalle, jag skrattade till när jag läste din dikt, "när löven faller i mitt bakben".. ja, du skulle ha sett så förvånad Mimmi såg ut när hon fick ett stort lönnlöv mitt på huvudet. ;) :)

      Dag Hammarskjöld, oj, vilken ära för mig att du kände det så när du läste mina enkla ord. :)

      Kram

      Radera