Höst i mig
Jag var en gång ett knoppande träd.
Sedan grönskande.
Alla mina gröna löv ...
susande,
stilla i vinden.
Jag var sommaren.
Nu faller de ...
Ett efter ett.
Allt jag byggt upp, hoppats på.
Snart står jag där.
Avklädd.
Naken.
Som en svart silhuett ...
Mot grå himmel.
Inväntande vintern.
Och våren.
Allt knoppas igen.
(Anna-Karin)
Mimmi har hjälpt mig med en dikt till sin bild nedan. Den kommer
SvaraRaderamed post när jag hinner. Jag är nästan helt fritidslös nu för tiden.
LÖVHALKA
Visst gör det ont
när löven faller,
i mitt bakben.
Ja det var Mimmi, inte i Nobelklass kanske men Anna-Karin, jag
tänkte Dag Hammarskjöld när jag läste din dikt i denna din post.;)
Ha, ha.. Kalle, jag skrattade till när jag läste din dikt, "när löven faller i mitt bakben".. ja, du skulle ha sett så förvånad Mimmi såg ut när hon fick ett stort lönnlöv mitt på huvudet. ;) :)
RaderaDag Hammarskjöld, oj, vilken ära för mig att du kände det så när du läste mina enkla ord. :)
Kram