Sången tillägnar jag alla pappor idag på Fars Dag.
Jag minns min egen pappa som mycket kärleksfull mot mig när jag var liten. Han gav mig kramar, skratt, presenter, överraskningar, bus, ja, jag kände att han ville ge mig allt han kunde från sitt hjärta.
Han visade mig vad det var att vara modig. Han fick mig att skratta när jag var rädd. Han visade mig vad det var att vara generös. Han lärde mig empati och att varje människa hade samma värde. Han älskade mig verkligen. Såg mig. Bar mig. Lyssnade på mig. Berättade fantastiska sagor ur sin fantasi för mig. Jag kan fortfarande efter alla dessa år minnas känslan att vara en liten flicka och att bli buren av pappa i hans famn.
Ändå valde pappa en dag att lämna mig. Han blev en frånvarande pappa i mitt liv. Jag längtade så länge han levde efter hans röst, att han skulle hälsa på mig ibland, att få prata med honom och göra roliga saker tillsammans med honom.
Det blev inte så av olika skäl. Ändå vet jag djupt inuti mig att han älskade mig och var stolt över att vara pappa till mig.
Han visade mig som liten hur kärlek kan vara. Tack för det, pappa.
Fina minnen, och det är väl dem man få bära med sig :)
SvaraRaderaHärliga minnen du har från Borås, och kan bara hålla med dig, åtminstone de sista åren tycker jag själv att staden har blomstrat upp allt mer och mer.
Kram
Tack, Nett!
RaderaJag har bara positiva upplevelser från Borås. En charmig stad där det mesta är lättillgängligt för mig som besökare.
Jönköping där jag bor har blivit så stort. Här växer så det knakar. Det är ofta på gott, fast ibland också på ont.
Allt gott!