Jag gick upp. Genast när jag öppnade dörren mot hallen kände jag den friska svala luften strömma mot mig. Ytterdörren stod vidöppen mot mörkret därute.
På trappan inomhus som leder ned till gillestugan, låg min katt helt lugn på andra trappsteget uppifrån och tittade på mig.
På sin lilla blåvitrandiga dyna i hallen låg Mimmi hoprullad och tittade med ett knappt öppet öga ut i mörkret.
Jag stängde dörren.
Sa en tacksamhetsbön högt för mig själv över att både min katt och min hund var kvar i huset.
När en dörr står vidöppen mot världen och ingen eller inget stoppar en att ta chansen och ge sig ut där, visst måste man älska platsen man är på då när man väljer att stanna kvar?
Jag kände en sådan ömhet över att mina två husdjur valt att stanna kvar i huset med mig.
Trots den vidöppna dörren mot världen.
Ha ha, Molly och katten resonerar om att rymma.
SvaraRaderaDet är för mörkt sa Bull. Det är för kallt sa Bill.
Det är för blött sa Bull. Och för mycket trafik sa Bill
Så vi stannar här tills vi har fått frukost sa Bill o Bull
Och så gjorde de, sa Kalle.
Det var klokt av min hund och katt att stanna inomhus, tycker jag. Fast att dörren var vidöppen. :)
RaderaKram
Dina djur inser nog att de har hamnat i de bästa av hem därav inga rymningsförsök. De vill höra till din flock helt enkelt. Kram
SvaraRaderaEller så tyckte de att vädret därute var alldeles förskräckligt, tänker jag. ;) :)
RaderaKram