Igår trodde jag att jag skulle äta årets första mjukglass i Lekeryd. Kön till glasskiosken var lång. Mycket lång. Solen sken. Luften var ljum. Motorcyklarna hade vaknat.
"Tänk så lite en svensk behöver för att bli tokglad", hörde jag en person före mig i kön säga. "Solsken och en glass".
Jag funderade över varför det gick så långsamt i kön. Eller rättare sagt varför den inte rörde sig överhuvudtaget. Tills jag fick se skylten strax framför mig på väggen till glasskiosken.
Mjukglassen var tyvärr redan slut.
Det blev en fika i solen i stället den här dagen.
#Blogg100 - Dag 32
Det är ett vårtecken om något.
SvaraRaderaAtt mjukglassen tar slut!, och folk står kvar i en lång kö, och väntar på mera glass.
Ha en fin dag! Kram!
Ja, Eva, verkligen ett vårtecken. :)
RaderaKram
Tack för kommentar inne i mitt blogghem!
SvaraRaderaJag är också glassälskare, som mött våren i Bryssel! Ha det gott!
Det låter härligt att redan ha mött våren i Bryssel! :)
RaderaKul att du kikade in här i min blogg, Gerd.
Allt gott!
När jag var liten hade föräldrarna bestämt att årets första glass, den åt man 1 maj. Det var på den tiden då glass knappt fanns vintertid. Men jag känner fortfarande en glass-ilning 1 maj!
SvaraRaderaInte konstigt att du får glass-ilning (härligt ord) 1 maj. :) Kroppen minns.
RaderaIdag äter vi glass året om, om vi vill det.
Allt gott!
Åt min första mjukglass idag. Det var gott! :)
SvaraRaderaWow, så gott det låter, Marie-Louise! :)
Raderajag ska snart äta min första jag också. :)
Kram